2015

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

Min kära väninna Lena fyllde år i somras. Jämna fina tal och bestämde sig redan för två år sedan att bemärkelsedagen skulle firas ombord på El Tabasco. Med Lenas nio vänner seglade vi ut. Vissa hade aldrig varit ombord på en båt av detta slag och någon hade seglat i unga år på en lite mindre båt. Det är fantastiskt att få dela med sig av denan härliga upplevelse till ett gäng som upplever mycket av det för första gången. 

Kroatien har visat sig från sin vackraste sida och vi har haft det jättebra! Vilsamt och med gott om "egentid" där man kunde läsa bok eller prata med en ny kamrat. Vädret har skiftat från hetta till svalka, sol och moln, åska och bleke... Hela registret. 

Vi kom iväg på första dagen till Bobovisce. En liten hamn med bojar där man ligger en liten bit från land. Sköna bad i knallgrönt vatten och en gemensam middagsbuffe med massor av medelhavsmat. 
 

Nästa stopp var Stari Grad på ön Brac. Hemma i Sverige tycker vi att en stad är gammal när den är 4-500 år men här går historien betydligt längre. Det känns nästan som att gå omkring i kulisser i Hollywood men det är väldigt äkta här. Rent och snyggt överallt och väldigt medelhavskt! Vi åt på kända Antika och morgonen efter blev det träning på badplatsens kaj med efterföljande ljuvligt bad. Hejja alla som var med - kanske, kanske blir det liiiite träningsvärk :) I Stari Grad finns det väldit fina bunkringsmöjligheter med fruktmarknad och stor Konzum-affär så vi toppade med ännu mer god mat. 
 

Efter det nattliga äventyret som ytterst detaljerat beskrevs i förra blogginlägget hamnade vi i fint väder i Palmizanas stora marina. Alla gäster fick en fin tur in till Hvar med ett besök på vår nya favorit-restaurang Paradies Garden (sic, det stavas faktiskt så). Gänget drog i väg vid femtiden och jag var kvar på båten för att vänta in det nya batteriet till bogpropellern.

Vid 22:30 hade jag nästan gett upp och hoppade en halvmeter när jag hörde att någon försökte ta sig ombord på båten ute i från fören! Hilfe. I mörkret satt två mörka män och gjorde fast en snabb RIB-båt i min båt.
"What are you doing!?" 
"We come with new battery"
Aha! Självklart! Kom in. Sagt och gjort så rotade de sig ned under madrassen i en av hytterna där batteriet skulle sitta. Tio minuter senare kom alla gästerna hem från Hvar och undrade om vi fått vårt batteri? Jajjamän! Dom är här nu. NU?? Japp! Under Lenas madrass :)

En ny tränings-plattform hittade vi också på den gamla lekplatsen som rivits, till höger om dusch-huset. Staket och allt så vi slapp att bli studerade av folket på cafeerna på morgonkvisten. Så efter träning och frukost testade vi bogproppen utan problem och guppade vidare mot Sveta Nedjelja, eller "Zlatan" som vi kallar det. 
 

Vi hade inte direkt långt hem från restaurangen! Detta kan man kalla fickparkering. Vi åt god kroatisk fiskgryta och några tog en stärkande promenad upp till kyrkan mitt i byn. Det är inte så långt i kilometer men det är gaaaaanska brant uppför. En tomatsås fick de handlat till lunchen i alla fall och det var ju toppen. 

Vi var ganska tidigt på plats eftersom vi inte ville riskera att hamna i den yttre bassängen. Det var nog tur det för mitt i natten blåste "Hugo" upp från söder och skickade ganska stora vågor in i hamnen. De som låg i längre ut guppade betänkligt och jag låg en god stund och funderade på vad det var som plaskade så hemskt. Det var vågor som slog mot aktern på en av de yttre båtarna och gjorde att den verkligen dansade en vild dans i sina förtöjningar. Dom sov nog lite, lite oroligt där inne... Vi gungade bara lite försiktigt och med öronproppar stängde jag gnisslet från tamparna ute och sov gott och tryggt. 
 

Sicket härligt gäng som var med på denna resan! Lena, vår jubilar i mitten, tog bilden genom dödsföraktande språng över vägen för att självutlösa kameran! Sicket härligt gäng som var med på denna resan! Lena, vår jubilar i mitten, tog bilden genom dödsföraktande språng över vägen för att självutlösa kameran!

Sista hamnen för denna veckan innan vi drog in till marinan var Milna. Vi ankrade upp precis vid kyrktrappan. Nackdelen med att klockorna ringer vägs lätt upp av den ännu större nackdelen i den yttre marinan - rutten fisk-lukt! Bläh... Verkligen läbbigt. Så rådet om du någonsin skall segla till Milna är att strunta i killarna på högersidan och gå ända in till "stan". 

Tyvärr var inte restaurangen den bästa men med gott sällskap blir det mesta toppen i alla fall! <3

På morgonen var vi några tappra som gick ut till piren bortanför macken och körde ett tabata-pass i skuggan. Härligt bad och en dusch på väg tillbaka gjorde den här morgonen helt fantastisk. Som vanligt smakar frukosten utmärkt efter en aktiv morgon. 

Det enda sorgliga med att jobba här nere som skeppare är att besättningarna som jag lärt känna och som börjat tycka så mycket om skall åka hem! Även denna resa hade ett slut och åter i marinan firade vi vår härliga vecka med pizza som kom utkörd ända ut till båten. Smaskig buffe som intogs efter att de flesta fått packat sina saker. 

Nessan höll ett rörande tal till mig och jag är oerhört glad och tacksam för presenten jaga fick från Lena & Nessan + hela besättningen. Hjärtligt välkomna tillbaka ombord!

With Love
/Lady Skipper
 

Läs hela inlägget »

Ja, där satt jag i godan ro och jobbade vid datorn vid navigationsplatsen. Vi låg för svaj på ankare i Zori Bay. Mörkret hade fallit och det var svart som i en säck. Vinden hade tilltagit och det tjöt olycksbådande i riggen. Mina gäster hade en stund tidigare åkt i omgångar i jollen in till land och satt på restaurangen och åt. Det var någon timma kvar innan de skulle bli hämtade och jag började fundera på om det var en så bra idé att köra jolle i mörkret i det här vädret. Jag tänkte att jag skulle skicka dem ett meddelande och be dem ta en taxibåt ut till El Tabasco igen. 

Jag satt där och lyssnade på vinden när jag hörde en båt komma in och lägga sitt ankare. "oj, jobbigt att komma in NU! ...i denna blåsten och i mörkret, tur att dom hittade in" tänkte jag. Strax efter började det skrapa lätt i båten, metall mot metall, kedja mot kedja? Ankarkätting mot ankarkätting? NEJ!! De allt för kända vibrationerna i båten när deras ankare är och tafsar på min kätting. PANG!! Shit!! Där small vi in i båten som låg lä och akter om oss. Slängde igen locket på datorn och sprang upp. Såg nästan ingenting i mörkret efter att ha suttit framför en ljus dator med alla lampor tända. Men så mycket såg jag - att vi gnagde mot grannbåten och vinden just höll på att försöka vika min båt på mitten över fören på den andra båten. 

Startade motorn på två röda sekunder för att räta upp och komma långsides i alla fall. Vad som helst är bättre än hans bogspröt i sidan på mig. Körde bogpropellern för att räta upp. Noll. Piiiiiiiiiiiiip! Piiiiiip! Saaa***an och hans vänner. Backade för att komma loss och lyckades till slut ropa på killarna ombord på den andra båten. "Can you please help?". Med gemensamma krafter fick vi båtarna någotsånär att vara vänner och inte förstöra varann men nu var det bråttom. Vi skulle inte orka hålla alla ton El Tabasco mot vinden och lite längre ned lyste klipporna vita i nattmörkret. Runtomkring började folk skrika och gapa. Både på mig som inte kunde manövrera och troligen också på den första båten som ställt till det med ankaren. Harmoniskt!

En av killarna på den påkörda båten frågade om jag behövde hjälp och tog ett djärvt skutt över på min båt precis när jag fick fart fram och kunde styra klar från hans båt. Det var en utmaning att köra upp ankaret, hålla reda på jollen bak, fälla upp badplattformen och dessutom inte krocka igen är en utmaning. Att sicksacka i mörker utan sikt framåt bland ankrade mörklagda båtar är inte heller att rekommendera som måndagsnöje. Med killen, som visade sig heta Peter när vi presenterade oss en trekvart senare, som utkik tog vi oss till slut utanför alla båtar. 

Jag hade ganska tidigt insett att det inte skulle gå att ankra om på ett säkert sätt med rådande förutsättningar utan att det enda vettiga och säkra var att köra runt till marinan på andra sidan. Vi hade tidigare på dagen passerat genom ett litet sund med 5 meters djup och jag försökte tränga undan tanken på att göra det igen, i stort sett med förbundna ögon. Jag frågade således Peter om han kunde tänka sig att åka med mig runt. "Jajjamän", svarade han på bruten engelska. "Om jag bara kan få säga till mina vänner ombord att jag åker?". Jamen, självklart! Varför inte ta en vända till in bland alla båtar... Suck. Men sagt och gjort! In igen med en viftande främmande man stående på ankaret.

Han fick tjoat till sina vänner, som såg ut som sju (eller åtta? eller nåt?) frågetecken när dom insåg att han försvann ut i mörkret på en stor segelbåt med en ensam tjej, och vi kryssade ut igen. Nu hade jag ju lärt mig var båtarna låg så det var piece of cake som dom säger i amerikat. 

När man kör båt i totalt mörker finns det inget att sikta på upptäckte jag. Jag insåg även att instrumenten var otroligt ljusstarka och bländade mig så jag tappade allt vad mörkerseende hette. Vinglade fram och tillbaka ganska rejält innan jag insåg att jag kunde göra som miljoner sjömän före mig - se på stjärnorna! Pulsen gick ned två slag när jag fick en riktning och förstod att vi faktiskt kommit fri från den första udden. På kartan ovan ser du hur det ser ut. Den första långsmala udden var passerad och jag kunde faktiskt känna mig facinerad över hur nära stjärnorna var och hur klart de lyste ovanför mig. Hur ljum vinden var och hur fantastikt det är med hav och naturens krafter. Vinden kom rakt framifrån och jag vågade till och med gasa på lite. Det är lättare att hålla en rak linje då. 

Nästa utmaning var att hitta rätt udde att runda för att komma igenom det pyttelilla sundet. Jag skulle kunna gå runt hela ögruppen också men det skulle ta väldigt lång tid och risken var stor att vinden skulle ta i ännu mer. Ju längre tid jag tillbringade runt alla uddar och skär desto större risk för problem. 

Testade bogpropellern igen. Död. Hur i all världen skall jag kunna lägga till utan den i stark sidvind? Bort med den tanken. Sundet närmade sig och om vi inte kom igenom där skulle jag inte behöva någon bogis... Dålig tanke. Klart det går bra! GPSen är väldigt noggrann och med en handduk över några av instrumenten insåg jag att nästan alla öar här är kritvita nedtill. Dom syns! Tjohoooo! Full av tillförsikt styrde jag mitt emellan och kollade GPSen som referens. Djupmätaren räknade ned; 10,5 meter, 8 meter, 6,2 meter, 5,1 meter, 4,6 meter... 5 meter, 7,8 meter, 12 meter... Jaaaaaa!! Vi var igenom. 

Med autopiloten styrandes rakt fram mot nästa sund var lättnaden stor och jag kunde åter igen fundera på hur tilläggningen skulle gå till. Jag frågade Peter om han var van båtförare. "Javisst", sa han, "jag är från Slovenien och har seglat här hela mitt liv, men jag har aldrig använt GPS och mina båtar är bara 10 meter ungefär", men när jag frågade om han kunde ta ratten lite medans jag letade rätt på en ficklampa svarade han nej... Hur som helst så var det tryggt att ha en van seglare med ombord om än bara som moraliskt stöd just nu. Vi rundade den norra udden och kunde äntligen se fyren som markerar inloppet till marinan. 

Tyvärr fick vi ju då plötsligt vågorna i sidan och båten rullade väldigt djupt några gånger från sida till sida. Jag hade INTE stuvat för det... Glas krossades, tallrikar och flaskor flög, besticklådan öppnade sig och allt flög hit och dit. Några gung till - mer kross. Jaja, datorn står förhoppningsvis stilla tänkte jag, och om inte så får vi lösa det sen. Inte nu. Just då ringde telefonen. Lena! Såklart, dom vill bli hämtade med jollen och har ingen aaaaning om vad som hänt. Men det går inte att svara - jag måste hålla ratten hårt och med allt glaskross där nere i båten kan jag inte springa ned och hämta telefonen. Det får vänta. Dom får vänta. Det löser sig. Little did I know... att dom är ett gäng mycket företagsamma människor! Mer om det sist i bloggen :) 

Piren utanför hamnen närmade sig. Vinden var hård men vattnet platt innanför. Vi gjorde det!! Jag grejade det!! Vilken känsla. 

Jaha! Fullt? Eller? Inte en lucka någonstans!? Det är inte sant. En enda liten lucka precis innan för piren där ingen belysning når och där all dyning dånar in. Nä. Det går inte. Jag vill inte dit. Hur skall gästerna komma ombord där? Nej, som sagt, det går inte. 

Just då påpekade Peter att det var någon långt in, längst in, som signalerade med en ficklampa. Jajjamän! Han hade rätt. Där kom hamnkapten och visade oss in till en plats som tydligen fanns längst in. Hamnen består av ett antal bryggor och där vi skulle in pekade båtar ut längs hela vägen. Enda chansen var att backa in för att få in aktern mot kaj om det bara var en plats ledig där inne. Det gick inte att se och jag kunde knappt tro att hamn-gubben kunde se vad vi hade för båt. 

Efter ett antal försök att backa in med vinden i näsan gav jag upp. Utan bogpropeller är det omöjligt att hålla båten rak och undvika att den viker sig och försöker gå i sidled. Fanns ingen vingelmån alls. Rådgjorde med Peter som hela tiden avrådde och sa att det inte går. Nähä? Nu fanns bara en möjlighet kvar om jag inte skulle få cirkla runt hela natten där ute. Att gå med fören in. Finns det ingen plats att vända därinne är vi rökta. 

Jag frågade Peter "Do you think I'm crazy if I go in there?". Han svarade "I will tell you after". Jag har en god vän som brukar fråga mig "vet du varför du lyckas?" när det är något som gått bra. Ja, tänkte jag. Jag kan detta. Jag kan köra båt. Hur svårt kan det vara. 

Som i ett trollslag mojnade vinden. Vattnet låg som en spegel och vi gled sakta, sakta in mellan båtarna. Det fanns lite plats där inne och med en liten sväng kunde vi låta strömmen ta båten den sista biten. Jisses! Det gick! Det också! 

Hamn-gubben hade en del att säga om att segla när det blåser så och komma in så sent när han egentligen hade slutat jobba och sen köra så sakta och sen inte det ena och sen inte det andra. Jag log och var jätteglad och han fattade ingenting. Nåja, han fick våra skeppspapper nästan innan tamparna var på och lommade iväg. Mutter, mutter...

Tamparna kom på plats och aldrig har det väl känts bättre och mer fridfullt att slå av motorn och inse att det gått bra. Allt gick bra. Då ringde telefonen igen. Såklart!! Gästerna! Lena. Måste svara. Hoppade utan att nudda golvet ned och fiskade upp den.

"Vi tog en taxibåt ut i viken men nu hittar vi inte båten! Var är du! Taxichauffören tror vi är tokiga alla 10 för båten VAR här. Precis här. Vi lovar!". Oh no... "Jag är inte där" sa jag försiktigt. "Va??? Har du åkt??!". "Ehhh, ja, jag är i marinan så ni får åka in till land igen. Men håll gärna taxin så min räddare i nöden kan få komma ut till sin båt igen". 

Sagt och gjort. På kajen stod mina 10 gäster. Något frågande men ändå glada. Peter försvann ut i mörkret i viken och vi promenerade lugnt och fint tillbaka till båten. Som om den legat där hela tiden. "Vad hände?". En relevant fråga. "Jaaaa, ankaret släppte så jag körde runt båten hit. Peter där var hygglig och hjälpte mig." 
"Vem var han?"
"Ingen aning."
"Hur hittade du honom?"
"Han hoppade bara på båten när jag körde förbi."
"jaha..."

Ännu en skepparhistoria till handlingarna. All well that ends well. Bogpropellern visade sig ha ett dåligt batteri. Just nu, klockan är snart 22, väntar jag fortfarande på teknikerna som skall komma med ett nytt batteri... Dom kanske kommer i morgon? Missa inte nästa avsnitt. Fortsätt gärna läsa!

God natt gott folk. I natt sover vi skönt. Tryggt. 

Läs hela inlägget »
Sista badet för denna gången. Vilken värme! Vilka människor jag mött! Vilket härligt liv. Sista badet för denna gången. Vilken värme! Vilka människor jag mött! Vilket härligt liv.

Som vanligt vaknade jag tidigt och tänkte dra mig en stund i kojen och få kontakt med omvärlden i telefonen, men Bobovisce är det sämsta stället i hela Kroatien tror jag när det gäller täckning. Noll. Inget. Zip. Tråkigt. Detta tillsammans med toabrist och ytterligare en väldigt het morgon gjorde att vi tog beslutet att komma oss ut på öppet vatten på en gång. Alla hade inte vaknat men vi trodde inte de skulle misstycka på något sätt när de väl vaknade. Vi vinkade av den andra båten med en plan om att ses i nästa vik och satte kurs ut ur viken.

 Väl ute på öppet vatten fläktar det ju alltid lite mer och det blev väldigt behagligt klimat! Frukost och bad medan vi drev runt i strömmarna en stund. Vi spanade efter delfiner eftersom detta är deras hemmavatten men de hade nog inte vaknat riktigt ännu.

 Efter en stund anslöt den andra båten och vi ankrade längs kanten i ännu en fantastisk liten vik med knallgrönt vatten. Det är fredag och fredagar är Captains Carbonara Day, vilket betyder att vi skeppare bjuder besättningen på Spagetti Carbonara. Denna gång blev det väldigt bekvämt eftersom jag fick i uppdrag att koka spagettin och Frode gjorde resten. En heroisk insats av honom att stå i köket en timma och brassa käk denna heta dag! Vi mumsade och åt med god aptit och även denna dag gick allt för fort.

Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och det blev dags att börja dra sig hemåt mot marinan och en avrundning av denna härliga vecka. För att göra avslutningen perfekt började det blåsa en god stark bris och för fulla segel fick vi en underbar halvvindssegling ända in till hamnen. Vilken avslutning! Vi forsade fram i åtta knop och vårt unga par satt i fören och lät sig sköljas över av vågorna där vi skuttade fram.

Marinan är ju väldigt skyddad och det är toppen när det är lite busigt väder. I värmebölja är det i stort sett outhärdligt och innan solen väl gick ned låg vi mest på var sin brits och flämtade. När kvällen och svalkan (bara 30 grader) kom var det dags att packa och städa upp lite i båten.

Det blev inte mycket sova denna natt. Otroligt varmt och inte en vindpust i sikte. Jag försökte hitta en sval position på kojen men det var inte lätt. Lite vila fick vi i alla fall till slut.

I skrivande stund går vi ned för landning i Göteborg. Det är 15 grader, hårda västliga vindar och regn. Jag har shorts.

Följ oss gärna vidare på äventyr nästa gång! Som planen ser ut nu åker vi den 29 augusti för FEM hela veckor med spännande upplevelser. Det finns enstaka platser kvar under denna period. Kontakta mig för mer info :)

Tack för att du läst ända hit. Hör gärna av dig på 0768-91 86 46 eller Lotta@herbalot.se om du vill veta mer om våra resor. 

loading...
Läs hela inlägget »
Utsikt från en hängmatta! Utsikt från en hängmatta!

Den ursprungliga planen var att vi skulle ligga två nätter i vår härliga vik eftersom flera av medlemmarna i våra besättningar ville tillbringa en dag till inne i Hvar. Tyvärr hänger ju vårt välbefinnande på ganska enkla saker ibland – som att kunna gå på toa. Frode hade stopp i septiktanken och vi hade en krånglande spolning – så på två stora lyxbåtar hade vi plötsligt ingen ”facilitet” kvar. Bara rakt ut i vattnet-funktion och det är ju lite opraktiskt med kristallklart vatten och konstant badande runt båten.

Beslutet blev att skicka iland den som ville in till Hvar med taxibåtarna och att vi som var kvar hade en skön dag med sol och bad för att hämta upp de andra kl 16 inne vid kajen i stan. Eftersom hela Frodes besättning ville åka in till stan (trots hettan) så ville han gärna följa med så jag erbjöd mig att ta hans båt in på eftermiddagen. Sara har ju övningskört nu några gånger så det var hög tid att spela match och ta vår båt. Perfekt lösning för alla parter.

Vi hade ju väldigt sjövana herrar ombord så vi tog varsin grabb med oss och rasslade iväg ganska tidigt på eftermiddagen. Vi var alla fyra lite rastlösa i värmen och toabristen så det var gott att komma iväg. Badstopp fixade vi och sen ankrade vi om i en liten vik alldeles utan för Town of Hvar. Mera bad och lite lunch och skön tillvaro gjorde att tiden gick nästan allt för fort och det var snabbt dags att hämta upp de andra 11.

Vi bettade lite på om alla verkligen skulle stå på kajen kl 16… Vad tror du som läser? Ja, åtta personer är ju inte såååå illa. Vi fiskade upp dem först, gjorde några lovar runt i hamnen tills de andra också dök upp. Inget svinn alls tillslut!

Efter att ha sorterat rätt man på rätt båt fortsatte Sara sin styrmansuppgift och tog oss tryggt och säkert in på boj nr 8 i Bobovisce. Stiligt. 

Goda vänner i solnedgången på Ranjak på Brac Goda vänner i solnedgången på Ranjak på Brac

Frode hade bokat på Restaurang Ranjak som ligger ca 20 minuter med bil mitt uppe på ön Brac. Ranjak serverar bara ekologisk, egenproducerad mat och dryck. Specialiteten är massa olika små förrätter och sedan lamm i alla dess former. En snudd på magisk plats och en fantastiskt rolig kväll med många skratt.

 

Den andra båten replikerade på vårt uppträdande på Zlatan med temat Kärlek. Öde (ja han heter så), son till en känd norsk konstnär och väldigt kreativ, läste en dikt om kärlek. Därefter höll Frode ett långt och känslosamt tal om den svåra kärleken, den som egentligen inte får finnas men som heller inte kan stoppas. Den som uppstår mellan två människor och som trots samhällets trångsynthet och människors fördomar överlever alla hinder… Alla trodde såklart att det handlade om det nyförälskade men lite hemliga paret på vår båt och satt rörda nästan till tårar helt tysta.
 

Ja... kommentarer överflödiga :) Ja... kommentarer överflödiga :)

Naturligtvis fanns det en knorr och med rosor, rosetter och glasringar ”vigde” Frode de två herrarna Frank och Morten på vår båt!!! Rungande skrattsalvor och hostattacker utbröt. Det hemliga men kära paret som med bultande hjärtan och skräck i blicken suttit och våndats över uppståndelsen andades ut av lättnad. Väldigt kul!

Vi hade en fantastisk fortsättning på kärlekstemat och Sara sjöng ”All of Me” med den äran och när sången klingat ut bröt stora applåder ut på hela restaurangen. Kyparen kom fram och kysste henne på kinden och var alldeles rörd. En liten stund senare kom han fram igen och frågad om hon kunde tänka sig att sjunga för ett födelsedagsbarn på ett bord lite längre bort när de kom in med tårtan. Jag fick äran att vara moraliskt stöd och mimade med – som tack fick vi smaka av den härliga chokladtårtan med massor med grädde. Mitt första gage!

 Man skall sluta när man är på topp och vi var ett litet gäng som gärna ville avrunda kvällen medan det ännu var kväll och inte mitt i natten. Vi som inte hade någon ambition att dricka ”Knock out Coffee” tog en taxi tillbaka ned till den lilla hamnen där vi förtöjt tidigare på kvällen.

Det är en liten bit att köra med jollen och mitt ute i viken tog bensinen slut! Nåja, det var nästan bra. Levi (en av ungomarna på den andra båten) greppade var sin paddel och med Sara sjungandes O Sole Mio blev även denna lilla transporten inte bara en transport utan ännu en härlig upplevelse.

Sara är en fantastisk sångerska! Vi njuter i sommarnatten. Sara är en fantastisk sångerska! Vi njuter i sommarnatten.

Natten var varm och vindstilla. Allt var tyst runt omkring oss och jollen gled fram i mörkret. Vi läste oss fram via båtnamnen för att hitta tillbaka och törnade in. Vi tänkte att de andra löser sin transport på något sätt. Det gjorde de. Nästan. Vid 02 ungefär hördes rop över viken – några personer hade blivit lämnade på land och övriga fann det väldigt lustigt att låta bli att hämta dem… Suck. Jag gav upp efter en stund och hoppade upp tämligen lättklädd för att äntra jollen och hämta dem. Det var beck svart så ingen tog nog notis om klädsel eller att det var jag (som egentligen borde sova) som kom med jollen. Det måste ju ha varit mörkret för något annat var det väl inte som gjorde deras uppfattningsförmåga lätt dimmig? ;)

En lång natt blev det men en väldigt lyckad. Resten av resan pratades det om denna händelserika kväll som är svår att återge i en platt tvådimensionell blogg. Det bästa sättet för dig, kära läsare, att förstå hur magiskt det är – är att komma med på ett av våra äventyr!

Klicka på bilderna nedan för en större version! 

Läs hela inlägget »
Sara till rors på More Magic! Sara till rors på More Magic!

Att lämna «Zlatan» utan att ha varit i grottorna är ju lite märkligt men så har det aldrig varit så här varmt någon gång då vi varit här. Redan vid 07 var det nästan 30 grader varmt och vindstilla, så vi försmäktade nästan. Det är inte utan att jag längtar efter El Tabasco och air condition! Vi köpte bröd i lilla butiken och åt frukost innan det var dags för avfärd. Vi hade några båtar framför oss så vi fick vänta på vår «slot» för att få komma iväg. 

Sara övningskör denna vecka och lade ut från den lilla hamnen med mod och framgång. Det ser ju alltid ut att vara så väldigt nära till stenarna i kanten men det är som det skall vara! Väl på väg hakade vi på Le Salon (Frodes båt) norrut mot Hvar för att tanka diesel. Finessen med att tanka redan på onsdagen är att det under högsäsong kan vara timslånga köer för att fylla tanken på fredagen närmare marinan. 

I Hvar ser man inte ens tankningsstället och det är nästan bara taxibåtarna som tankar där. Tyvärr hade de slut på diesel just när vi kom så vi fick ligga och vänta lite - men inget ont som inte har något gott med sig; vi fick glass! Vi fyllde båda båtarna plus extradunken som vi toppar med när vi kommer in på fredag. 

Vi släppte av vårt par i Hvar och instruerade hur de skulle hitta oss medelst taxibåt och promenad över ön senare på dagen. 

Skönt att komma iväg igen och vi tog ett par sköna bad på vägen ut till Zori Bay, som vi kallar viken på utsidan Palmizana. Ljuvligt ankringsställe med turkost vatten. Vi lade oss med tamp i land och det blev som en egen pool bakom båten. Njutning. 
 

Lounge Bar i solnedgång med fina vänner och en smaskig (alkoholfri) jordgubbsdrink. Vilken tillvaro! Lounge Bar i solnedgång med fina vänner och en smaskig (alkoholfri) jordgubbsdrink. Vilken tillvaro!

Det blev lite olika aktiviteter på kvällen där några gick till Zori och åt middag medan vi fyra som var kvar på vår båt tog en promenad och drack lemonad. Nåja, det var kanske inte alla som bara drack lemonad men den var nog klart godast i alla fall. På vägen tillbaka stannade vi på Lounge Bar - ett väldigt häftigt ställe som är byggt med trädgrenar som inredning och där det finns kojor i träden, stora fluffiga kuddar och väldigt fina små bort och stolar överallt. Vi hade ju gått säkert en (1 :) ) kilometer så vi tyckte vi var värda att stanna även här. 

Det började mörkna så smått och jollen låg precis akter om stora båten en bra bit ut i viken. Vi hade gått längs kanten och man kan väl säga att det är milsvid skillnad på Bohusläns släta klippor och dessa sylvassa kalkstensklippor som finns här. Det är helt ok att gå på om man har skor och går försiktigt i dagsljus så när mörkret började falla gjorde jag en snabb utflykt tillbaka längs klippkanten, rodde ut till stor-båten, hängde på utombordaren och rejsade i säkert två knop tillbaka till Baren där de andra hade fixat goda drinkar. 

Efter det arrangemanget hade vi inte bråttom längre och kunde njuta av den tropiska natten med stora jordgubbsdrinkar! Sockerhalten var ganska hög men det är ju ändå semester tänkte jag… Dessutom blev jag bjuden eftersom de andra tyckte att det var god service att få åka båt hem i natten istället för att balansera på klipporna. Det stället har en väldigt stor romanspotential och när konversationen tystnade runt bordet någon gång tror jag vi alla fyra fantiserade lite på var sitt håll. Härlig stämning!

På väg tillbaka råkade Saras telefon rymma och tog ett dopp under bryggan. Tänk vad beroende man är av sin telefon numera… En av herrarna kastade sig utan fruktan ned i det halvmeterdjupa 27-gradiga vattnet och fiskade upp den igen. Tyvärr var den bortom räddning och Sara får lite extraarbete för att ordna en ny när vi kommer hem. 

Väl tillbaka på båten vid 23-tiden började vi fundera på det faktum att vi bara var fyra personer ombord i stället för sex. Vårt medseglande par hade inte hört av sig på hela dagen och vi undrade lite i vårt stilla sinne hur de skulle hitta oss när vi låg mitt ute i en stor vik med säkert hundra andra båtar och det är sammets-svart natt. Till slut fick vi kontakt och herrarna ombord var inte sena att få köra lite jolle igen och hämtade upp herrskapet inne vid land. 

All well that ends well. «Familjen» samlad ombord igen och ron sänker sig över en stjärnbelyst spegelblank vik. Vi ser fram emot ett tidigt morgondopp!

Läs hela inlägget »

Vad vore en seglats utan ett stopp på "Zlatan", eller Sveta Nedjelja som byn heter egentligen. Familjen Plenkovic driver en stor vingård här och har även en restaurang dit vi alltid återvänder om vi har möjlighet. 

Frane är vår hjälpsamme värd och tar alltid emot med ett stort leende. Vi fick en lugn och fin tilläggning i den pyttelilla hamnen. Snacka om fickparkering. Frane berättade att han suttit med några herrar på restaurangen när vi backade in och dom hade sagt att "det gjorde han ju riktigt bra" och Frane hade replikerat "inte han, hon!" :)

Vi var tidigt här för att komma på insidan piren och hinna gå upp till grottan men till och med jag kroknade i värmen denna dag och vi gick till den lilla ön med trädet på, som kallas Zlatan Otok, och badade. Vattnet är rätt och slätt ljummet. Det känns knappt att man hoppar i så man får tänka sig för innan man andas och kolla om man är under vatten eller inte. 

På vägen hit övade vi på "Gabriellas sång" för att framföra som en kul grej för den andra båten som hade önskat den tidigare på dagen. På kvällen när vi hade ätit vår goda fiskgryta på restaurangen klingade vår manager, Frank, i glaset så hårt att det sprack! Efter en fin presentation körde vi vår skönsång - kolla nedan om du vill se hur det blev :)

Staffettpinnen överlämnad till den andra båten och vi ser fram emot deras replik nästa kväll. Vårt fina par ombord bestämde sig halv nio på kvällen för att de ändå ville se grottan så de gav sig av upp. Det var fortfarande ljust på vägen upp men becksvart på vägen ned. En fulladdad mobiltelefon blev räddningen. Utan den hade dom fått övernatta där uppe. Antagligen det svalaste stället på hela ön så det hade inte gått så stor nöd på dem! 

På nattkvisten var det full fest på kajen sisådär 75 cm från vår båt så det var lite svårt att sova. Skränande gubbar och några kvinnor som försökte få dem med sig hem var kanske inte helt harmoniskt. Men å andra sidan var det 40 grader varmt i hytterna så vi valde att inte kunna sova av den anledningen istället - så slapp vi störa oss på party-gänget. Bra va? 

Nåväl, det är ju inte kontorstider dagen efter direkt så det gjorde inte så mycket att natten blev kort i ena änden. 
 

Läs hela inlägget »

Om man lägger sig tidigt är det inte svårt att gå upp tidigt! Vaknade, utan att sätta väckarklockan, kl 06:45 och tänkte att I DAG skall jag köra mitt träningspass ÄVEN om jag är ensam om att vilja träna.

Visst är det konstigt att det är den som håller sig i form och tränar varje dag som är "den märkliga"? Att dricka mycket flera dagar i rad och starta dagen med kaffe och cigg ses som mer normalt och ingen höjer ett ögonbryn... Nu gör ju inte alla det men även om man skulle ta chips till frukost skulle alla skratta och tycka att det var normalt. När jag tränar varje dag får jag höra "äh, kan du inte slappna aaaaaav!"... 

Jaja, det påverkar ju inte min hälsa att andra äter chips till frukost men det är lite lite trist ändå och gör det trögt att komma igång. Men men, fick i alla fall gjort nästan hela passet plus en joggingtur för att slänga soporna. Sopcontainern står precis utanför stadsgränsen så jag passade på att få lite rörelse. 

Sara var också hurtig i dag och sprang några kilometer upp för backarna mot nationalparken - det är ganska brant så det 'tog' bra. Vi möttes på slutet av våra respektive joggingturer och spurtade så svetten sprutade. Kul! :)

Rita från den andra båten dök upp precis då och undrade om vi kunde träna lite... Jajjamän! Klart vi körde lite mer tabata trots att solen redan stod högt på himlen. NU känns det bra och alla tankar blir mer välmöblerade efter att kroppen fått sitt. 

Just nu när jag skriver är det tidig förmiddag och hemma skall Lisa och Sara leda träningen. Det är verkligen härligt att känna ambitionen och träningsglädjen även från dem. Well done och lycka till med nya passet och musiken i dag Lisa!

Vi ligger kvar och "chillar" lite här vid Josephs kaj - i eftermiddag drar vi vidare mot Korcula!

 

Läs hela inlägget »

Morgonen gryr tidigt som alltid här nere om sommaren. Det har varit en skönt natt som svalnade lagom till läggedags och gjorde att nattsömnen blev god. 

Jag var uppe med tuppen och tog en intervall-joggingrunda runt bukten bort till klostret och tillbaka. En fantastiskt stilla morgon! Första träningen sen efter förkylningen och det gick ganska bra. Det är lite lite jobbigt att köra ett tabatapass ensam på bryggan när alla andra sitter mer eller mindre trötta i sittbrunnen med sin kaffekopp... Så det fick bli den här varianten i dag.

En lång och skön förmiddag utan allt för många måsten. Sköna bad och god frukost men vid 11-tiden tyckte vi att vi var klara att åka. Det var vi visst inte riktigt. En plan var att låta tampen sjunka till botten innan vi körde ut eftersom den annars kan fastna i propellern. En annan plan var att dra ut båten för hand lite innan vi åker eftersom tampen annars kan fastna i propellern... Tja... Gissa? Den fastnade i propellern och smatt av! 

Hej å hå. Lyckligtvis låg vi fortfarande nästan långsides med Frodes båt och vi kunde göra fast och köra vår "no stress"-pricip medan vi letade fram snorklar och cyklop. Frode är en mästare på att vara länge under vattnet och trots att det inte var hans båt som hade knasat till det så dök han tillsammans med oss andra på More Magic. Vi var fyra personer som i skift lossade tampen vid propellern. 

Men en liten extratamp lyckades vi hjälpligt återställa ankringslinan så att inte bryggägarna skulle bli ledsna. Denna gången var ju omständigheterna goda med fint väder, varmt i vattnet, många som kunde dyka och gott om tid - så det gick jättebra. 

Till slut kom vi iväg i alla fall och tuffade för motor upp till Mljet. Vi hade fin vind sista timman men rätt i näsan så vi valde att fortsätta för motor. Lite slött... Men skönt. 

Ankring i badvik för omelettlunch. Kristallblått vatten, ca 25 grader i vattnet och över 30 på land i solen. Vi är glada för soltaket som i Sverige snarare skulle verka som regntak?
 

Tilläggningen hos Joseph gick bra till slut. Många strategier även nu... Men ok, vi hade ju inte så bråttom :)

Efter ett par timmar anslöt även den andra båten och vi kunde äta middag. En fantastisk sådan med dalmatisk skinka och ost till förrätt - sedan grillad fisk och härodlad färskpotatis. Vi fick mat så det skulle räcka till dubbelt så många personer så nu blir det samma mat till lunch i doggy-baggen. 

Det är bara max 2 meter mellan båten och restaurangen så det är nära för den som vill gå och lägga sig. Flera satt kvar långt in på småtimmarna och pratade. Den andra båten har en filosof ombord så alla samtalsämnen måste dryftas från djupet av själen :)

I morgon ligger vi kvar till efter lunch och siktar sedan mot Marc'o Polos hemstad... Läs gärna vidare. 
 

Läs hela inlägget »

Ett väldigt smidigt sätt att ta sig till Dubrovnik, om man nu inte har tillgång till sin segelbåt då, är att ta den stora färjan som går varje morgon. Det tar bara tre timmar från Hvar, det är gott om plats och skönt luftkonditionerat. Arkipelagen susar förbi utanför fönstret och det är lätt att koppla av och se fram emot äventyret!

Det slumpade sig så att Sara var på plats precis där min färja la till så vi hoppade på första bussen till marinan och vips så har semestern börjat!

Alla gästerna var redan på plats och eftersom båten redan var klar kunde vi i stort sett bara bunkra lite och åka. Vi hade vinden rätt i näsan men eftersom alla var sugna på att segla så satte vi, efter lite grunnande över hur allt funkar, segel och kryssade oss upp i fjorden. 

Det är alltid intressant att möta ett nytt gäng ombord. Denna gången tror jag vi får en ganska avslappnad och kul resa där alla är ganska bra på att ta hand om sig själva och de flesta har lite sjövana sen förr - om än inte med "lakan på en pinne i mitten". Bunkringen skedde i två omgångar; den ena lite mer flytande och den andra med yoghurt, mysli och vatten! Det är lite olika vad man behöver på en vecka till havs :)

Ombord har vi Frank och Morten, som känt varann sen barnsben, samt kamraterna Tonje och Arne utöver Sara och mig. Sex personer är ganska lagom ombord och herrarna var gentila nog att ge oss damer var sin egen hytt. Väldigt lyxigt. När veckan är slut kommer Sara att kunna Norska kjæmpefint!

Vi seglar tillsammans med Frode som kör sin Le Salon tillsammans med sambo och goda vänner så totalt är vi 15 personer. 

Vi siktade mot Luka Slano för att äta på restaurant Nono i Grgurici. Långbord dukat under soltak utomhus i en tropisk kvällsbris gjorde livet ganska trevligt. Deras specialitet är tryffel i alla möjliga varianter så det mumsade vi glatt på. Det blev inte jättesent men det tog en god stund innan maten kom så efter maten var vi några som hade ganska nära till sömnen. 

I morgon är planen att ta det lugnt och tuffa iväg någon gång vid 11 för att landa vid Josef på Mljet.


 

Läs hela inlägget »

Tänk, jag trodde det skulle dröja ända till augusti innan jag satte kurs mot Kroatiska vatten igen men ibland dyker tillfällen upp som man bara måste fånga. Gode vännen Frode behövde en skeppare till Bavaria 46 More Magic från Dubrovnik till Split och jag var inte speciellt svårövertalad...

Fina Sara, som seglat med förra året också, hakade på plus fyra personer, som vi ännu inte känner,  från grannlandet i väst. Vi reser ut i morgon, lördag, så jag passade på att få en extra dag semester innan vi ger oss av. 

Direktflyg ap-tidigt i morse. Tack Marianne som orkade upp och körde mig till flygplatsen. Väldigt smidigt att landa redan kl 08:35 och bli hämtad av allas vår favorit - Taxi Vito. Fick ställa väskan där hemma hos dem medan jag shoppade lite i stan. Det var över 30 grader varmt redan vid nio-tiden så jag gjorde rundan kort och tog 12-båten ut till Hvar. 

Klockan var bara lite över ett när jag kom fram. Jag hade bokat på vinst och förlust på ett B&B på Hvar eftersom det var fullt överallt i Split p g a "Ultrafestivalen" som är någon form av veckolångt raveparty. Det visade sig vara en lyckoträff! Min värdinna Lada skickade redan vid bokning ett trevligt välkomstmail och hon mötte mig vid båten när jag anlände och visade mig vägen upp till huset. 

En vidunderlig utsikt från egen insyns-skyddad terrass. Rent och snyggt rum med eget badrum. Högt över Hvar med utsikt över hamnen och fortet med sin gamla stadsmur. Fantastiskt bra! Väl värt sina pengar. Vill du bo billigt och bra i Hvar kan jag varmt rekommendera Guest House Vuljan.

Det är väldigt många och branta trappor upp till huset; men belöningen är en fantastisk vy och ett lugnt och fint boende. Men som sagt, sliter du med kondis och trappor så är det kanske inte för dig. 

Badplatsen i Hvar är stenig men ljuvligt med det gröna vattnet. Jag satt en god stund med en bra bok och bara lyx-slappade här. 

Lunch på lokala pizzerian i hopp om att få en sån där smarrig pizza som i Stari Grad... Men nej, bläh... Den var verkligen inte god så jag fick toppa med en glass. Hälsocoachen i mig kan inte rekommendera detta. Liiiite ont i magen men inget som inte en god egenblandad kvällsmat med massor med blåbär och saftiga nektariner kunde fixa! 

Just nu delar jag terrass med en liten söt salamander. Kvällarna och nätterna är augusti-mörka och det är som att titta ut i sammet med glitter på när jag ser ut över The Town of Hvar just nu. En härlig plats att sätta upp sitt kontor och reflektera över dagen som varit. Hettan  har gett vika och lämnat plats för en ljummen tropisk natt. Det är egentligen bara ett fel - och det är att det känns lite onödigt att ha det så här bra på egen hand. Ganska oromantiskt liksom... &

I morgon tar jag den stora katamaranen kl 08:55 till Dubrovnik och får träffa alla mina goa vänner och bekanta och äntligen komma ut på sjön. 

Kommer vi att få någon vind i seglen och kommer vi att sova på nätterna?
Fortsätt gärna följa bloggen varje dag den kommande veckan.

Läs hela inlägget »

SSista hela dagen i dag, i morgon åker vi hem till det kalla nord igen.  Alexandra och jag fortsatte trenden med träning varje dag och tog 7-jollen in till badplatsen som faktiskt är det finaste träningsstället på hela resan. Lite lätt molnighet gjorde det behagligt och inte för varmt. Jag äter alltid före träningen oavsett hur tidigt det är och i dag provade vi båda det konceptet. Det funkade! Vi körde järnet och lyckades få till det tuffaste passet som Grand Finale.

 Vi tog några fina träningsbilder som vi kan fresta med i kommande ”reklam” för resorna. Tillbaka på båten väntade en uppdukad frukost-buffé, det finns en stor fördel med att inte alla är med och tränar! Vattnet bakom båten är alldeles smaragdgrönt och vi badar och myser på förmiddagen.

 För att hinna se en vik till lättade vi och gick ett par sjömil norrut till en av de små vikarna på NO Brac. Lättankrat att ligga på svaj mitt i viken och det blev ett perfekt ställe att tillbringa dagen innan vi gick in till Marinan.

 Fint att snorkla i viken eftersom det ligger en del stenblock längs kanten som fiskarna gillar. Varmt blev det eftersom båten vrider sig efter vindriktningen och det alltid är lä på badbryggan på det viset.

 Det blev dags att tömma kylskåpet så en plockbuffé till lunch blev jättebra. Vi hade visst massa gott kvar och egentligen hade det nog räckt även till kvällsmat men vi valde att mumsa i oss allt istället! I kväll var det ju tanken att gå på en restaurang och bli serverade utan att generera disk i båten.

 Vid fyratiden var det dags att börja dra sig ”hemåt” – det är ca 2 timmars gång in till Marina Kastela. Eftersom det var så lite vind trodde vi att vi skulle få gå för motor men när vi väl fått upp ankaret och börjat tuffa så blåste det i och vi fick en otroligt fin halvvind hela vägen in i Kastela-bukten. Några minuter före hamnen dog vinden ut och vi kunde lägga till i en spegelblank hamn.

 Vi var väldigt glada att vi tankade i går eftersom det säkert låg 10-15 båtar och väntade på diesel utanför hamnen! Det kanske tar 10 minuter per båt och det är ju inte där man vill tillbringa kvällen.

 Det är härligt att lägga till med en väldrillad besättning och vi kom till kaj utan bekymmer. Som vanligt är det väldigt intressant att se andra lägga till efter oss och det är väldigt lätt att sitta på läktaren och ha synpunkter på hur de borde göra. Dock finns det dem som faktiskt inte kan köra båt alls och som kanske borde lämna rodret till någon annan.

Dessa personer är ganska lätt identifierade – det är dem som släpper ratten mitt i tilläggningen och tror att de kan göra något annat en liten stund. Trycket på rodret när en båt backar är ganska stort och släpper man ratten viker sig rodret åt ena eller andra sidan på någon sekund. Resultatet blir att båten svänger aktern åt ena sidan och fören går åt andra hållet. Fort. Om planen då är att backa rakt för att inte köra i andra båtar så går det hyggligt fel.

Killen som borde hållt i ratten upptäckte såklart sitt misstag men något sent. Lösningen han kom på var att trycka gasen i botten framåt och således svänger aktern ännu hårdare och det hållet den var på väg, och fören ännu hårdare åt sitt håll. Nu sitter båten mer eller mindre fast på tvären mellan redan förankrade båtar och ankaret fram funkar som en stor konservöppnare…

 När nämnde kille upptäcker det misstaget gasar han fullt bakåt istället. Någon har säkert sagt till honom att man måste våga ha lite fart för att båten skall styra bra. Det stämmer men… Ja, kanske skall man hålla sig till en strategi och inte  köra hela repertoaren av båtkörar-trix på samma gång.

Killen på land som håller upp förtöjningstampen ser lätt förtvivlad ut men det är ju lite han kan göra när det fortfarande är fem meter kvar ut till båten. Till slut slutar killen gasa och eftersom det är stiltje så kan man lätt puffa båten i position. Denna föreställning är inte lika underhållande om de som kommer in har hyrt ens egen båt – så ett bra tips som vår ”chef” Zoran brukar säga; ”stå inte på kajen när din båt kommer in – och om du gör det, berätta inte för din fru hur klantiga dom är”. Ligger nåt i det…

Här skulle jag kunna avsluta bloggen med att vi fick en god middag och att packningen löpte på väl på kvällen men eftersom det i skrivande stund faktiskt redan är lördag och vi sitter på flyget hem när detta skrivs. Stort TACK till alla mina underbara gäster för tre fantastiska veckor och jag hoppas att du som följt oss här haft nöje av att läsa om våra äventyr.

Vi är tillbaka i slutet av augusti med ett fem veckor långt helt nytt äventyr. Under sommaren kommer sporadiska inlägg från Svedala eller om det kanske blir ett spontant äventyr i annat land så skriver vi om det såklart.

Än en gång TACK!! På återseende! Dovidjenja.

Läs hela inlägget »
Pia till rors! Vi seglade rätt hårt i dag. Pia till rors! Vi seglade rätt hårt i dag.

Natten blev busig. Rent vädermässigt alltså. Vinden tjöt i riggen och vi gungade runt rejält men vi låg tryggt och säkert så det gick såklart bra. Något efter på sovkontot men vi var uppe kl 07 för dagens träning. Vi fick 23 svalkande regndroppar på oss och det var skönt att träna utan att det var tropikvärme!

Tycker du bloggen upprepar sig lite? Ja, kanske det. Vi tränar varje dag för att kunna njuta av stillasittande hela dagen till havs. Vi äter massa gott och ser nya ställen varje dag. Jag hoppas med denna bloggen att vi kunnat inspirera dig som läser att hänga med oss på äventyr. Om du har hittat hit så hittar du även massa mer information här på hemsidan om vilka resor vi har.

Planerna för nästa år är i full gång så skicka gärna en intresseanmälan och berätta lite om när just du skulle vilja följa med. [End Of Reklampaus]

Vi kom ganska tidigt iväg eftersom vi fixat det mesta dagen före. Vi kom ihåg att klarera ut oss från hamnkapten och vi hann till bageriet innan vi lade ut för dagen. Prognosen sade "lite eller ingen vind från alla riktningar" ungefär. När vi stävade ut från Stari Grad var det mycket riktigt stiltje men lite längre fram såg vi mörkare vatten som till och med hade vita gäss. Tjohoooo! Seglen upp och vi fångade massor med go vind i Channel of Brac.

Vi fick testa båten ordentligt eftersom vi hade ett kryssben i bidevind upp till det som jag kallar Milna-porten. Alltså sundet mellan Brac och Solta där nästa alla båtar passerar på väg in till marinorna på fastlandet. 

En oväntat härlig överfart med fulla segel istället för stilla tuffande för motor. Vi seglade i 8 knop och var framme i Milna redan vid 12-tiden. För första gången i skepparkarriären var det tomt framför tankningsstationen och även om killen på land nog aldrig hade varit ombord på en båt och lärt sig en knop eller två - så tog vårt "pit stop" inte många minuter. Skönt att ha det avklarat! Det är ett gissel det här att vi måste fylla båten och att alla måste göra det innan de går in till hamn. Det blir lätt köer men nu gick det ju väldigt bra.
 

Grönt härligt vatten! Grönt härligt vatten!

Dagens slutmål var Bobovisce, en liten naturhamn med lagda bojar. Vi har alltid boj nr 7 och den var reserverad till oss efter ett snabbt samtal till Vedran som är chef för viken. 

Vi är ett drillat litet team nu och tilläggningen gick lätt. Vi kastade oss i det härliga gröna vattnet och njöt av vädret som nu hade blivit varmt och soligt. Efter lunchen sjösatte vi Jollen, eller "Gummit" som Jörgen så smakfullt döpte den till. Först tog herrskapet en tur och köpte glass och sedan bus-körde jag och Alexandra runt hela viken och letade efter El Tabasco. Vi hittade honom inte och det kanske var lika bra det. Tänk om det var hattifnattar som hyrt den och som inte var rädda om båten... 

Nåja, vi körde även in och skulle kolla in de två affärer som finns här så vi Jollade ända in till byn. I första affären vi gick in fanns inte nåt att handla direkt, mer än sisådär en 150 olika rengjöringsprodukter. En av varje sort. För artighetens skull frågade vi på både engelska och tyska om öppettiderna för morgondagen och om man kunde köpa färskt bröd. Eftersom herren som förestod affären inte förstod ett jota av vad vi sa ryckte han telefonen ur örat på sin fru och pratade en harrang med personen i andra änden.

Han höll mig hårt i armen för att jag skulle stanna kvar och prata med denne person. Kvinnan i andra änden av telefonlinjen fortsatte dock att prata med den ursprunglige talespersonen som om inget hänt och det gick inte att avbryta trots tre upprepade försök. Vi antog dock att hon egentligen kunde engelska och kunde ha gett oss informationen vi behövde. Jag funderade på mina inlärda självförsvarstekniker men jag behövde aldrig använda dem. Motvilligt släppte han iväg oss utan att ha förmedlat att dom öppnar kl 07 som det stod på ett plakat på dörren...

Captains Carbonara till kvällsmat. Nästan i alla fall för jag skar upp några grejer och assisterade Alexandra som med finess slängde ihop en jättegod middag. Pigg blir man dock inte av pasta så nu väntar vi med stor iver på att mörkret skall falla över en stilla vik så vi får gå och lägga oss i våra goa kojer!

Veckan har gått jättefort och det är redan torsdag. I morgon skall vi gå in till Marina Kastela som utgör slutmålet för denna resan som tagit oss från Dubrovnik. Ca 150 sjömil har vi lagt bakom oss och det har varit en jättehärlig resa med mycket segling. Än är det dock för tidigt för en total summering eftersom vi har en hel dag kvar i morgon.

Antingen så ligger vi kvar här och gottar oss eller så går vi upp till Uvala Stipanska och lägger oss där för lite sista sol och bad. 

Läs hela inlägget »
Skipper & Co-skipper on duty... Skipper & Co-skipper on duty...

Eftersom det var mulet och några droppar regn i luften tog vi en timmas sovmorgon och tränade på "Zlatan Otok"-kajen vid åttatiden. Lätt att träna i normal temperatur, istället för 35 grader varmt, och vi körde på rejält.

Som vanligt smakar frukosten bra efter passet och vi synkar med båtgrannen om att lämna vid 10-tiden. Vi låg innerst så det var ju lite viktigt att de flyttade på sig. 

Frånläggningen är nästan lika 'intressant' som att komma in bakom piren eftersom det är gott om sten och väldigt smalt utlopp. Dessutom låg det en motorbåt lite i vägen precis där piren tog slut så vi var tvugna att runda även den. 

Det roliga med frånläggningen var; att när båten utanför oss, med fyra tyska herrar, skulle gå så tittade motorbåts-besättningen upp och återgick sedan till sin frukost medans tysk-båten snirklade sig ut. 5 minuter senare var det vår tur. Tror ni att motorbåtsgänget satt lugnt med sin frukost? Nä, upp och hoppa med var sin fender för att skydda sin båt när vi kom och skulle runda dem. Suck... Nåja, vi vinkade glatt och rundade med perfekt marginal och vår No Stress-filosofi fungerade än en gång. 

Slutsatsen skulle jag tro är att det är lättare att få respekt från andra båtar om man bara har badbyxor på sig - jag skall prova det nästa gång! :o)
 

Pia till rors! Pia till rors!

Vi motorade upp genom Hvar Kanalski eftersom det var bleke men vid rundningen ut i Bracski Kanalski så började det blåsa ganska friskt. För fulla segel tog vi fin fart och seglade några timmar ned till Stari Grad. 

Strax utanför inseglingen dog vinden igen men just när vi fått ned alla segel och startat motorn blåste det upp igen! Hopplösa väder... Nåja, vi hade så kort bit kvar att vi körde motor in till tilläggningen. 

Vi börjar bli bra på att lägga till i hård sidvind men "trixet" när man lägger till hänger på att killarna på land vet vad dom skall göra. Om dom snabbt som attan får fast lovarts aktertamp så kan man köra med motorn upp mot vinden och lätt som en plätt (och utan stress) lägga på förtampen och sträcka upp den. Detta hade dom ju tyvärr inte koll på så vi fick köra plan B som är att lägga sig ned mot en redan ankrad båt och ta det därifrån när lovartstampen väl är på. 

Det var inte många sekunder efter att vi fått alla tampar på plats innan den bamse-katamaran skulle lägga sig i sin tur lovart om oss i hårda sidvinden. Dom hade varken plan A eller B så vi blev lätt mosade. Återigen kom fendrarna i fokus eftersom de hade fendrat av för att ligga bredvid en stenafärja eller nåt. När vi försökte sänka deras fendrar fick vi först nysta upp sisådär en 20 cm makramé. 

Efter mycket om och men och med en del publik som samlats på kajen fick även de ordning på sig och vi kunde alla stänga av våra motorer. Det braiga nu är ju att katamaranen ligger som skydd för både väder, vind och ytterligare konstiga tilläggningar. Det är ett stort nöje (när man själv är väl förankrad) att se andra komma in och man lär sig faktiskt ett och annat även på andras misstag.
 

Vi var superhungriga och kastade oss i land in på första bästa italienar-restaurang för sen lunch. Vi tar middagen i båten i dag istället. Alexandra och jag skuttade runt hela byn i jakt på vykort, frimärken och sedan en postlåda. Mysigt att sitta på café och skriva vykort, the old style. 

Precis vid cafét låg en liten båt i stort behov av kärlek och vi började direkt fantisera om att ta den hem till Sverige, göra den riktigt fin och ha den utanför sjöboden i Kungshamn. Den hade passat perfekt för små mysiga utflykter till Stenskär eller en glassrunda till Bohus Malmön eller Smögen. Otroligt charmig liten båt. Vi forskade i saken och hittade en man som kände ägaren och som kunde berätta att den inte var till salu. Nästa drag från oss är att lämna ett visitkort med ett litet meddelande på och kanske rent av ett bud! 

Vi låg ned på kajen för att försöka utröna om båten hade en köl men vi kunde konstatera att det kanske var därför det var en hel musselodling på rodret... Den är lite svår att segla utan köl troligen men det KAN ju vara så att den har centerbord. Annars hade den allt; badbrygga, belysning i spridarna, ankarspel fram och förberett för soltak.

Lilla MOSKITO får väl stanna här denna gången men vi får väl se...

Kvällen avrundades med Pia & Jörgens fantastiska risotto! Skönt att äta ombord så kan man gå och lägga sig direkt efter maten :) Vi försöker hålla oss vakna åtminstone tills det blir mörkt. I morgon går vi upp med tuppen och hoppas att prognosen stämmer att den hårda vinden skall lägga sig frampå småtimmarna och ge plats för ett nytt högtryck.

Sov gott.

 

Läs hela inlägget »

Att vakna på morgonen och mötas av en helt stilla vik med klargrönt vatten är en fantastisk lyx! Att bara sitta och lyssna på fåglarna och se de andra båtarna vakna till allt eftersom. Vi började med bad såklart! Det är som att simma i ett akvarie. Pia & Jörgen snorklade runt och kollade läget.

Frukost utan att träna smakar bara nästan lika bra - men gott var det! Underbart att sitta och känna värmen komma med solen. Det kom en liten bris från "fel" håll mitt i frukosten och vi var lite rädda att hamna uppe i musselodlingen så vi ankrade om och lade oss mitt i Porat-viken istället och låg på bara ankaret utan tamp i land. Det är ett toppen-läge när det blåser för båten vänder sig efter vinden och det blir alltid lä och gott på badbryggan.
 

Självklart klarar vi oss inte utan tabata-träning. Vi har tränat varje dag och det faktum att vi inte hade land under fötterna hindrade oss inte att köra lite mage och ben. Världens bästa gym i dag också. Bara att rulla i och bada efteråt. Livskvalitet. 

Vi övade dykning och skrattade så vi nästan kissade på oss när vi gjorde filmer och bildserier - hoppa i plurret på olika sätt bara för att det är kul var precis samma känsla som när vi var barn. Hur kul som helst och lite kallsupar och magplask får man räkna med. Se några av våra stilstudier längst ned i inlägget. Kommentera gärna hur snyggt det såg ut! :)

Eftersom vi bara har halvannan timma upp till nästa natthamn tog vi det lugnt med sol och bad och lite lunch innan vi lättade ankar. Utanför vår lilla vik var det ganska hård vind. "Liten kuling" som dom säger i Norge - kanske 12-13 m/s. Vi ringde upp till "Zlatan" och kollade läget. Vi tänkte att det kanske blåser för mycket för att komma in där. Men Frane svarade och sa att eftersom vi är så erfarna och lagt till där många gånger förut så var vi välkomna. 

Vi får alltid otroligt fin service där och dom är väldigt hjälpsamma. Vi kom in den lilla pyttehamen utan några som helst problem och fickparkerade. Eftersom det var lite lite mulet och prognosen för natten och morgondagen är regn bestämde vi oss för att gå upp till grottan på en gång. 
 

Grottan är ett gammalt kloster och kyrk-klockan hänger kvar. En oslagbar utsikt! Grottan är ett gammalt kloster och kyrk-klockan hänger kvar. En oslagbar utsikt!

Grottan ligger på ca 400 möh och även om det bara är 3 km att gå så tar det sin lilla tid. Det är brant och vi svettas men håller ett väldigt gott tempo hela vägen upp. Den traditionella "duschen" i ungdomens kalla källa känns svalkande och skön och kraften i benen återvänder. Vi utforskar grottan en stund innan vi vänder ned igen. 

Benen är lite darriga efter både tabata på förmiddagen och klättringen upp. Vi tar inte korset denna gången. Det spar vi till nästa gång. 

Alexandra och jag var nere på nolltid. Jag tror att Alexandra tänkte på lite rosé så vi spurtade för att få tid att "chilla" lite före middagen.

Som vanligt fantastisk mat med grillad fisk, varma havskräftor och grillad bläckfisk. Supergoda små friterade potatisbitar och de som ville drack av vingårdens eget vin; Zlatan Otok Pošip. Vi kikade ned i vinkällaren och sen tog krafterna slut. Redan vid 22-tiden var det stilla och mörkt ombord. Ett par båtar bort var det fest men lite avlägsna skratt är bara sövande. 

På natten blåste det upp rejält. Massor av regn, åska och drivis. Nä, inte drivis kanske men i alla fall ett ordentligt busväder. Jag var uppe ett par gånger på natten och kollade läget. Vi gungade i vindbyarna såklart men vi låg väldigt tryggt förtöjda och det var bara att gå och lägga sig igen och lyssna på tjutet i riggen.

När morgonen gryr sjappar alla spöken och nattens oro är puts väck! 
I morgon säger prognosen 14 mm regn och hårda vindar på eftermiddagen så vi planerar en relativt tidig start. 
 

Läs hela inlägget »
Kvällens fina restaurang blev "gym" morgenen därpå; Multi-purpose! Kvällens fina restaurang blev "gym" morgenen därpå; Multi-purpose!

Självklart hade vi morgon-tabata även om platsen var lite knapp på bryggan nedanför restaurangen. Vissa hade lite träningsvärk från gårdagen men det var inget som ett nytt pass inte fixade!

Eftersom vädret var lite mulet kunde vi träna en halvtimma senare än vanligt och ta en kort sovmorgon. Kl 08 var vi dock färdigtränade och kunde avnjuta traditionellt bad och stor smaskig frukost! 

Den hårda sidvinden höll i sig men det var bara skönt att få frisk luft under frukost-timman. Vi slängde skräp; i soptunnor som de ställt utanför stadsgränsen. Det var en bit att gå men till slut hittade vi i alla fall. En kort proviantering för mer feta-ost, mozzarella och solkräm hann vi med innan vi lämnade för en lång dags segling. 45 sjömil varav mer än hälften under segel i frisk medvind! 

Vi baklängeskryssade för att få skön slör istället för plattläns även i dag men i Korcula-kanalen dog vinden ut. Vi hade först tänkt gå in till Korcula men eftersom det skall blåsa nordligt de kommande dagarna valde vi att istället gå i stiltjen upp till Scedro. Det är skönt att vara på "hemmabanan" igen och vi har på två dagar tillryggalagt nästan 80 sjömil. 
 

Pia och Jörgen stod till rors långa stunder och styrde med den äran utan att få någon ofrivillig gipp. När vinden dog ut i kanalen utanför Korcula passade vi på att laga lunch och åt under gång. Några få regndroppar kom  men så snart vi fått på regnjackorna så slutade det igen. 

Det är varmt och gott och i fjärran hörde vi åskan men vi var på väg mot ljusare himmel och det verkar som om det skulle bli bättre väder i Dalmatien än i söder. Skönt att vi lyckats tillryggalägga så stor distans redan. 

Vi ankrade på Scedro i första viken till höger. Det är en musselodling längst in som man får vara lite försiktig med men vi släppte ankaret strax utanför och Jörgen hoppade som en hjälte i vattnet med 50-meterstampen och gjorde fast i en tall! 

Det blev helt stilla på kvällen och vi hoppas på en natt utan kluckande och gungande. Skall bli härligt att sova en lång ostörd natt och vakna pigg och utvilad i morgon. Problemet med att ligga på svaj så här är att det är svårt att hitta träningsplats till morgondagen. Vi kanske kan försöka vara ombord och köra lite mer styrka än "hopp och sprätt". 

Kvällsmat i sittbrunnen i en stilla vik är oslagbart - jag önskar att alla kunde få uppleva en sådan här tropisk kväll. Cikadorna spelar på land och man hör spridda samtal och skratt från de andra båtarna en bit bort. Någon jolle kör omkring i mörkret och försöker hitta hem. En skön stämning helt enkelt. 

Pia har lovat risotto till kvällsmat och så blev det! Fantastiskt. Slår vilken restaurang som helst! Planen för morgondagen är lite oklar; det finns flera alternativ men det beror helt på vädret. Vi skulle kunna gå in till Zlatan, som bara ligger en timma härifrån, och klättra i berg. Igen :) Eller så går vi vidare upp till Palmizana eller till och med ända in till Stari Grad. Eftersom det skall blåsa på onsdag och torsdag planerar vi för att ligga i trygga hamnar då.

Sov gott när det blir dags för er också. Vi ses i morgon på nya äventyr!           . 

 

Läs hela inlägget »

Det kostar ca 350€ (ca 3200 kr) att åka taxi från Split till Dubrovnik. Resan tar ca 4 timmar. Att åka snabbfärja tar 4,5 timmar och kostar 240 Kuna (ca 170 kr). Valet är ganska lätt så nu sitter jag på en väldigt bekväm och sval färja. Vi har just stannat på Korcula och tuffar snart vidare mot Dubrovnik. Väldigt smidigt och bekvämt. 

Två av gästerna är redan på plats i Gamla Stan i Dubrovnik men tyvärr hamnade färjan ganska långt därifrån så jag åkte till marinan direkt. Väl där var det en del pyssel med att få ut pappren för båten och dessutom var städningen av båten försenad så vi fick inte komma ombord förrän vid kl 17. Någon timma och massa svett senare var vi dock färdigprovianterade  och redo att åka ut i friska vindar. 

Man får vara lite observant på saker och ting; våran vattenslang var på avvägar och någon hade låst fast sin cykel över våra el-kablar men det löste sig till slut och vi kom iväg. 

I solnedgången tuffade vi ut till Zaton Bay som ligger en timmas tid norr om Dubrovnik. Vi fick tips om hamnen från personalen på marinan. När vi kom dit såg vi inte en enda båt och det är ju oroande... Vad vet andra som inte vi vet, tänker man. Vi lade till i alla fall och hade en mysig kväll med lite kvällsmat ombord. 

Natten blev hemsk. Inbäring från fjorden och ökande vind gjorde att vågorna smattrade under akterskeppet och studsade mot kajen och slog i båten igen. Förtöjningarna var ju naturligtvis tusen gånger säkrare än vad nattens spöken ville göra gällande. Efter många turer upp och kolla så mojnade det i alla fall och ron sänkte sig. Det gjorde den sisådär en timma innan tuppen gol och det var dags för morgonens tabata! 
 

Under full sails! Under full sails!

Efter träningen drog vi direkt ut på havet för att komma ifrån en båt som låg och laddade batterierna och spydde avgaser på oss. Det blåste rejält i dag men vi fick i oss en stärkande god frukost innan vi kom utanför öarna och vinden tog i på riktigt. 

I liten kuling slörade vi hela Mljet-fjorden upp. Ca 30 sjömil och cirka 8 knop. Härligt. Båten skötte sig bra och det känns som om den seglar väldigt fort och bra. Vi sick-sackade lite upp i fjorden för att få slör i stället för plat-läns. När vi skulle ta ned seglen efter en hel dag och gick upp i vind märkte vi hur mycket det verkligen blåste! Men gott teamwork så fick vi ordning på seglen och gick in mot Polace på Mljet. 

Vi hade tänkt besöka Josef men han svarade inte i telefon och när vi kom fram var det tomt på hans restaurang. Vi blev istället invinkade till restaurangen bredvid som heter Bourbon. Tilläggning i hård sidvind är alltid intressant men återigen var det teamwork som löste det hela. Alla visste vad som skulle göras och killen på kajen gjorde exakt som han skulle. Då funkar det! No stress, no stress... Vi nuddade inte ens båten som låg lä om oss och det är inte illa för en liten besättning på fyra man. 

Lite urblåsta efter dagens långa segling njuter vi en lunch med tzatziki och massa goda grönsaker och lufttorkad skinka. Smakade ljuvligt. 
 

Härproducerad ost och Prsiutto-skinka med olivolja och balsamico till förrätt. Ljuvligt. Härproducerad ost och Prsiutto-skinka med olivolja och balsamico till förrätt. Ljuvligt.

Restaurant Bourbon var helt fantastisk både vad gäller mat och service. Vi åt färsk fiskgryta så vi storknade och fick resterna med oss i doggy-bag. En väldigt blåsig kväll. Vi ligger med sidan mot vinden så det blev en gungig natt med en hel del kluckande mot skrovet och vinande i riggen.

Stor skillnad i väder mot de förra två veckorna men det blir ju mer segling! Prognosen för i morgon visar fortsatt hård sydlig vind så vi fortsätter norrut.

Läs hela inlägget »
Den blå lagunen med sitt turkos vatten Den blå lagunen med sitt turkos vatten

Kyrkklockorna ringde varje timma och störde nattsömnen för en del i besättningen men jag sov som en stock och vaknade bara till morgon-ringningen kl 06 som är lite utöver det vanliga både i melodi och ljudstyrka.

Lätt att gå upp en morgon då båten ligger i skugga och temperaturen är så där helt perfekt. Vi promenerade bort till den lilla kajen som utgjorde dagens träningsplats. Vi var bara fem i dag så vi fick plats på rad. Det gäller att lyckas med balansövningarna annars hamnar man i plurret! Inte för att det gör så mycket men ändå. Lätt jogging och promenad tillbaka till båten för vattenpåfyllning och apelsin-proviantering innan vi lättar ankar och tar frukosten "ute på" i dag igen. 

Väldigt behagligt när vinden friskar i lite (ja, upp till 3-4 m/s då...) och vi får frisk luft och syre i värmen.

Vi gottade oss en hel dag i lagunen med sol, kanske lite för mycket sol, bad och kylskåpstömning till lunch. Maten har varit väldigt väl avvägd och nu är det bara lite frukostgrejer till i morgon kvar. 

Vi hade tänkt segla tillbaka till marinan men vinden dog ut fullständigt. Det gjorde även besättningen och det var liksom inte någon alls som störde mig i styrningen på ett par timmar om man uttrycker det så :). Lugnt ombord alltså! Att tuffa på autopilot är inte så svårt och det gick att prata i telefon på samma gång utan att gå på grund. 

Folket ombord började kvickna till när vi svängde in i bukten mot marinan och vi gjorde en, som vanligt, perfekt tilläggning med rätt spänst i förtampen på första försöket. Göran har gjort en strålande insats som jolle-skeppare och förtampsgast. Tack.

Vi checkar ut båten och går igenom lite detaljer med personalen på Adriatic Sailing och dom har lovat fixa några smågrejer som lossnat lite. Jag är verkligen supernöjd med sättet de tar hand om båten här och i år, som är år 2, är båten i bättre form än någonsin. Jätteroligt verkligen. 

Alla packar och stökar och går sedan upp till restaurangen medan jag skriver klart denna veckans sista blogg och skall stöka runt här i min ensamhet och packa alla båtens saker, alla mina saker som jag skall ha med till Dubrovnik nästa vecka och de saker som jag skall lämna här tills vi kommer tillbaka på fredag. 

I morgon går taxin ap-tidigt - halv sju - för att ta mig till snabbfärjan till Dubrovnik där en ny besättning och en ny båt väntar. Det tar 4,5 timma med färjan så i morgon blir en vildag med en god bok ombord. Tyckte detta var ett mycket bättre alternativ än fem timmar i buss!

Bloggen återkommer på söndag - då med ett helt nytt äventyr! Vi ses!
 

Läs hela inlägget »
Vi närmar oss kyrkan i Milna! Vi närmar oss kyrkan i Milna!

Efter en natt med lite dålig sömn kan det kännas motigt när klockan ringer kl 06:00. Stängde av den och tänkte att "jag skall bara blunda lite". Två minuter i sju vaknade jag till igen och då var det ju just två minuter kvar tills vi skulle gå och träna. Upp å hoppa!

En snabb shake för att få igång systemet och när vi väl började gå bort mot tränings-stället kändes det ändå helt ok! Ett Afrika-inspirerat tabatapass senare var det skönt att skutta ned i ett svalkande hav. Vi är otroligt nöjda med starten på dagen och bestämmer oss för att ta frukost "ute på" eftersom värmen redan vid åtta-tiden var tryckande.

Vi tuffade sakta ut på spegelblankt hav. Ingen vind i dag heller. En fantastisk frukost dök upp och vi kunde njuta av massor av frukt som dagens ruffansvariga fixat till.

En odramatisk dag där vi gick in till tankningen och fyllde diesel innan vi "parkerade" oss i en närliggande vik för sol, bad och lunch. Jag lyckades få jobbat lite vid datorn i skuggan men det är svårt med solljuset tyvärr. Det är väldigt svårt att se vad det står på skärmen... Men jag gissade lite och det gick bra till slut!

Kvällen blev den varmaste hittills och vi nästan svimmade av värmeslag. När solen gick ned och släppte sitt grepp om oss kunde vi andas igen. Välgörande sval dusch och middag på restaurang inne vid "rondellen" det tog en god stund innan vi fick mat men det mesta vi fick var helt ok. Vi funderade på om de verkligen hade ett kök där inne eller om de fick skicka efter maten från någon annan restaurang...
 

Läs hela inlägget »

Vi beundrade alla Ros-Maries uthållighet när hon i morse ledde gympan i skuggan av några tallar vid badstranden i Vis. Så mycket "kardborrar", barr, stickor, stenar har vi aldrig tränat i. Alla handdukar, kläder och hårtofsar var fulla av frön och tiggetaggar. Dessutom gick det en flitigt använd myrstig rakt under Ros-Maries handduk. Myrorna började evakuera sina ägg och tog vägen över både Ros-Marie och hennes handduk för att undfly.

Ett härligt "torsdags-pass" blev det med smidighet, styrka och balans. Tack för insatsen och den (allt för?) nära naturupplevelsen! 

Självklart bad efter träning och därefter tillbaka till båten. Vi behövde proviantera så vi skickade ut lite olika expeditioner till affärerna i byn. Vi fick tag på det mesta och började förbereda för avfärd. 

Just när vi skulle gå kom jag på att jag ville köpa en väska som jag sett redan förra veckan när vi var här. Funderat fram och tillbaka och bestämde mig till slut för att jag ville ha den. Hon som jobbar i affären heter Issa och är jättegullig och hjälpsam tjej så det var kul att få handla av henne. Tyvärr upptäckte jag 3 minuter efter att jag betalat att väskan var trasig! Jättetrist! Men var ändå glad att jag såg det då och inte sen när jag kom hem. I Sverige är ett återköp på kreditkort väldigt enkelt - det var det inte här... Det återstår fortfarande att se om jag får tillbaka pengarna på mitt konto. Men jag är ju obotlig optimist så det är klart att det löser sig. 

Gänget spanar på delfinerna som plötsligt dök upp. En hel flock! Gänget spanar på delfinerna som plötsligt dök upp. En hel flock!

Det tråkiga var att hela proceduren tog nästan en timma och vi kom således lite sent i väg. Belöningen kom i alla fall när vi hamnade mitt i en stor flock delfiner! Dem hade vi kanske missat om vi åkt ut som planerat :) 

Någonstans vid nordänden av Hvar började det blåsa och vi kunde faktiskt segla lite för första gången på länge. En fin slör ned mot Stari Grad. Över Brac låg ett busväder, ett mörkt städformat moln med mycket vind och troligen en del regn tornade upp sig precis åt det håll vi skulle. Vi tog ned seglen och motorade sista biten in i fjorden mot Stari Grad. Vi fick en fin plats vid kajen bredvid några roliga tyskar som promt skulle ha en bild av mig som "LadySkipper" tillsammans med deras skeppare. Jaja, det får la gå. 

Fri hopp och lek på eftermiddagen. Några badade, andra gick på cafe och någon jobbade vid datorn. Stor glass förgyllde dagen - jordgubb/citrus & choklad. Jättegott! Trots denna gigantiska glass lyckades vi få i oss var sin pizza. En perfekt dag rent näringsmässigt - not. Nåväl, hur skulle det se ut om alla lyckades hela tiden? 

I morgon är en annan dag och vi har redan planerat in vilket pass vi skall köra. Det blev en lite sen och sömnlös natt p g a alla blodsockersvängningarna och den överdrivna mättheten men också lite tankar och funderingar som höll mig vaken. Dagarna kräver dock inte full koncentration non-stop så det finns tid att vila. No problem! 

Läs hela inlägget »
Vid halv åtta-tiden kryper solen över kanten och det blir varmt i "gymmet". Vid halv åtta-tiden kryper solen över kanten och det blir varmt i "gymmet".

Det bästa morgontabata-stället är troligen här i Sveta Nedjelja. Den lilla betongkajen på Zlatan Otok är nyrenoverad och ligger i full skugga ända till halv åtta-åtta. För mig finns nog inte en bättre stund på dagen när musiken trallar på och kroppen känns stark. Utsikten är vidunderlig och vi varvar ALLA som ligger kvar i sina kojer denna morgon :)

Bad i 25-gradigt vatten slår alla duschar i världen och vi njuter av tillvaron! Frukosten har nästan blivit det största målet mat på dagen och vi frossade i frukt, bär och joghurt!

Utanför oss låg en båt med 4 grabbar och en tjej från Norge. När dom kom i går frågade jag om dom hade åkt långt. "Ja, ganska. Karibien" svarade en av killarna. Härligt! Dom hade seglat från Karibien och var ute på ett års seglats. Tyvärr var dom väldigt o-pratsamma, annars hade jag velat höra mer om äventyret. 

Norgebåten var inte så morgonpigg men framåt 10-tiden när vi var klara att gå så vaknade även de. Vi knixade oss ut ur hamnen och satte kurs mot Vis. Vi var ju vana vid att det inte blåst på flera dagar så nu när vinden väl dök upp, någon timma från Vis, så var vi ganska oförberedda. Vi hade inte stuvat grejerna i båten och alla låg mer eller mindre i sol-dvala så jag lät bara motorn gå ända fram. I morgon får vi packa bättre från start och ha lite mer beredskap för segling. 

Framme i Vis vid 15-tiden och det var fortfarande ganska tomt längs kajen men när vi började lägga till så strömmade fler och fler båtar till. Det tog inte så lång tid innan de flesta platser var upptagna så vi var glada för att vi tuffade på. 
 

Parkerad med "garaget" mot strandpromenaden i Vis. Parkerad med "garaget" mot strandpromenaden i Vis.

Det blev lite olika aktiviteter i dag; några shoppade, några gick och badade och nästan alla åt lunch. I dag blir det hemmakväll med ost, kex, vin och snacks för somliga - och Herbalife-mat för andra. Eller bara för mig egentligen men det är ju helt ok :)

Den sammanlagda shoppingen resulterade i bikini, linne, flip-flops och nääääästan en ny resväska till mig. Den var så dyr att jag nog får fundera en gång till på om jag verkligen måste ha en väska till. Det måste jag nog! Eller inte... Hmmmm... 

God natt på er - häng med till Stari Grad i morgon. Då får vi förhoppningsvis lite seglingsbilder att visa! 

Läs hela inlägget »

Den lilla byn Sveta Nedjelja ligger mitt på Hvars sydkust och har plats för sisådär 5 båtar. Vi är glada att familjen Plenkovic alltid tar så glatt emot oss. Som bilden visar hade vi absolut ingen vind i dag igen men vi njöt av en dag på havet med sol och bad. 

Stället kallas "Zlatan" i dagligt tal eftersom vinet som produceras här heter Zlatan Otok (Golden Island). 

Vid tvåtiden hade vi backat in och fickparkerat. Värmen var enorm och det var svårt att gå på däck barfota för man bränner fötterna. Trots värmen laddade vi med god lunch och förberede oss för dagens tur till korset på toppen. 

Några av oss var fast beslutna att ta oss hela vägen och det gick förvånansvärt lätt i hettan. Ett steg i taget tog vi oss först till grottan och sedan hela vägen upp. Det går åt nästan 3 liter vatten och ändå kissar man inte en enda gång - det säger något om hur mycket man faktiskt svettas på en sådan tur. Väl på toppen åt vi vår lilla medhavda matsäck innan det var dags att gå hela vägen ned igen. 

Nedvägen är lättare på så sätt att man inte skall utföra så tugnt arbete men med lite darr i benen så var det ändå full koncentration som krävdes för att inte rasa ned lite för fort. (Klicka på bilderna för större format).

På kvällen en välsmakande och välförtjänt fiskrätt från grillen. Vi satt inte långt från båten och hade s k krypavstånd hem.

Vi fick en liten tur ned i vinkällaren och gänget fick smaka lite diverse viner från gården. Tror att de flesta köpte med sig någon flaska och vi fick en som present till båten. 

I år har de även börjat producera honung som smakar ljuvligt! Vi köpte med oss lite av det också och det är ju lite mer i min smak. Sött och gott :)

Under kvällen och natten drog ett riktigt busväder över oss. Åska, blixtrar och massor med regn men vi kurade fint på vår plats i lilla hamnen och då är det bara mysigt att lyssna på regnet som smattrar. 

När morgonen grydde hade ovädret dragit bort och lätta skyar kantade blå himmel. Ordningen återställd.

Läs hela inlägget »
En typisk El Tabasco-frukost; frukt, yoghurt, mysli, bröd och goda ostar. En typisk El Tabasco-frukost; frukt, yoghurt, mysli, bröd och goda ostar.

Det blåser inte minsta lilla när vi vaknade tidigt denna morgon. Viken ligger spegelblank och besättningen på partybåtarna verkar inte ha vaknat. 

Vi tog kvart över sju-jollen in till tränings-stället och laddade för ett tabata-pass. Detta var nog varmaste träningsdagen hittills och det var nästan svårt att se när svetten rann i ögonen. Tänk att det kan vara så otroligt varmt redan före 08 på morgonen. Göran, Gunilla och Petra var tappra och tog en liten joggingrunda efter passet. Vi andra åkte tillbaka till båten och svalkade oss (länge) med bad från badbryggan. 

Dagens bästa stund var kommen - frukost efter träning och bad. Jag tror inte de som inte upplevt detta kan förstå hur BRA det känns! Att klockan bara är åtta och dagen är i full gång. Kroppen är nytränad och en liten bris sveper genom sittbrunnen.

Jag får ofta frågan "men varför tränar du på SEMESTERN"? "Kan du inte unna dig att ta det lite lugnt och bara njuta?". Joooo... Visst! Men då tänker jag att min fråga är "varför provar du inte att TRÄNA på semestern?". Det är bara en halvtimma av hela den långa dagen och känslan efter är oefterhärmbar. Jag lovar. Kroppens egna må bra-hormon sköljer genom kroppen. Var och en blir salig på sin tro. 
 

El Tabasco från fören! El Tabasco från fören!

Nästan ingen vind på hela vägen när vi sakta stävade mot Palmizana (Zori) Bay. När vi nästan var framme kom äntligen vinden och vi kunde sätta segel! Gunilla och Göran stod till rors och vi andra kunde ägna oss åt delfinspaning. Och dom kom! Härliga fina delfiner som sävligt visade ryggfenorna för oss när de kretsade i stor cirkel runt båten. 

En sköldpadda tror vi också att vi såg. Möjligtvis kan det ha varit något annat eftersom han såg ut att ha röd toppluva men vi tror ändå att det var Herr Sköldpadda vi såg. Han hade inte hunnit långt sedan förra veckan. 

Ljuvlig segling ut mot Vis och tillbaka igen innan vi ankrade tre gånger i bukten. Det blåste en del när vi kom men till slut satt ankaret så som jag ville och vi kunde slappna av och sola och bada och äta lunch. Vinden mojnade helt som vi numera är vana vid. 
 

Hela gänget satte av till restaurang Zori för en god middag. Fina klänningar i solnedgången imponerade på ett par australiska killar som, trots att de hade större båt, var liiiiite avis på Göran som lyckats få fem "brudar" till middagsbordet.

Alla hittade hem i kolmörkret och vi laddar för en ny fin dag i morgon då vi skall upp och klättra i berg.

Läs hela inlägget »

Med över 35 grader varmt och inte tillstymmelse till vind får man svettas en del inne på Marinan. Nya gästerna anlände helt enligt plan och skuttade snabbt ur sina reskläder för betydligt svalare stass. Vi gick till restaurangen för den sedvanliga hej och hallå-lunchen då vi också fick tillfälle att planera matinköpet.

Nya gästerna är syskonen Ingela och Ros-Marie, väninnorna Petra och Liselott plus nyförlovade paret Gunilla och Göran. Vi hittade tonen direkt och jag är helt övertygad om att detta kommer att bli en fantastisk vecka.

Att proviantera är nästan det jobbigaste och stökigaste på hela resan men vi var fokuserade så det gick faktiskt väldigt bra även om vi svettades några liter var. Den lilla butiken på marinan har det mesta och denna gången även mozzarella faktiskt! Vi tömde lagret såklart. 

Det dom är sämst på är yoghurt och mysli så det fick vi gå till Lidl coh köpa. Med stor ryggsäck konkade vi hem en sisådär 10 liter. De närmsta frukostarna räddade. 
 

Även denna veckan startade vi i Bobovisce. Vedran mötte som vanligt och vi fick boj #7 som vanligt. Skönt med traditioner!

Vi boade in oss i hytterna och Göran blev jolleskeppare när gänget drog in till "city" (de tre restaurangerna på kajen) och tog en öl före maten. Kl 19 mumsade vi på medelhavsbuffe och njöt av tillvaron. Självklart blev det några bad innemellan i nästan 25-gradigt vatten. Åskan mullrade i fjärran och vi fick faktiskt en 10-12 droppar regn. 

Eftersom vi fortfarande är på resdagen och de flesta hade varit uppe redan vid 04 så blev det ganska tidigt sänggående. Alla verkade bekväma med sina hytter och det dröjde inte länge förrän tystnaden lagt sig ombord. 

Mitt i natten ljöd en ensam trumpet över den stilla viken. Amazing Grace. Jag ryser av välbehag och tänkte att det var ett bra omen. Detta blir bra. På alla fronter i livet.  

.



 

Läs hela inlägget »
Lollo och Ylva i stilstudie på våran fina kaj/gym :) Lollo och Ylva i stilstudie på våran fina kaj/gym :)

Fredag. Tänk vad fort tiden gått ändå. I måndags konstaterade vi att det var så skönt att nästan hela veckan var kvar men vips - så är det fredag. 

Stari Grad gjorde ett gott intryck och vi hittade en fantastisk plats att träna i dag. Ett afrikainspirerat högtempopass lett av Sara med assistans av en lite trött men nästan återställd Lotta. 

Utsikt över blåa vatten och en skugga där det "bara" är 25 grader redan kl 07:30. Salt och ljuvligt svalkande bad efter träningen gjorde morgonen till ytterligare en underbar semesterdagsstart. 
 


Vi kompletterade maten lite och fixade båtpapper innan vi gav oss av ut på dagens etapp mot Marina Kastela. I dag kunde vi faktiskt ha seglat - men de flesta hade det så härligt i solen att vi istället puttrade lite lugnt med motorn. Det fläktade skönt ute på havet jämfört med "grytan" som vi låg i nyss. 

Första stoppet var i Milna där vi skulle fylla diesel. Det är en upplevelse att ligga i kö med en 56-fotare tillsammans med ett antal andra monster som glider hit och dit. Radiobåtarna på Liseberg kom för ögonen men allt gick bra. Vi fick vår diesel efter lite pyssel och rullade vidare till Thia Bay där vi ankrade för resten av dagen vid sidan av Le Salon.

Det bästa på denna dagen var vid lunchen då en flock delfiner bestämde sig för att ge en timslång show med krumbukter och höga hopp. Heeeeelt fantastiskt! Dom var inte långt bort och vi satt helt hänförda. Ildiko hade lagat en av sina goda omeletter och inlagd gurka så vi fick till och med luch till delfinshowen. Många härliga bad blev det innan vi vid femtiden lättade ankar och körde in till Marina Kastela för ett "skiftbyte i Tabasco-fabriken". 

Några njöt en god dusch och vi andra fixade och packade. Lätt kvällsmat på lokala restaurangen och sedan mer packning eftersom vi skall lämna båten i morgon kl 09 senast. 

I kväll såg vi ett åskväder dra förbi men vi har haft en otrolig tur med vädret denna veckan. Alla i besättningen har mer eller mindre svidande skinn som ett vackert minne att ta hem till den kalla nord. 

Nya gästerna landar redan på förmiddagen i morgon så då börjar ett nytt äventyr! Du hänger väl med???

Tusen underbart TACK till Marie, Lollo, Ylva, Sara, Camilla och Ildiko för att ni gjorde denna resan så speciell. För det goda humöret, för hjälpsamheten och för alla goda skratt och samtal. Vi ses igen ombord hoppas jag innerligen! 

//Lotta

Läs hela inlägget »

Det blir inte alltid som planerat. Matförgiftning (eller nåt åt det hållet) slog ut skepparn under natten. Vi fick ställa in morgonpromenaden och istället fokusera på hur vi skulle komma vidare från Vis till Stari Grad så som planen var. 

Vårt systerfartyg låg vid Palmizana så vi arrangerade att möta dem längs vägen för assistans att lägga till på eftermiddagen. Det är ju "parkeringen" av båten som är det riktigt kluriga, att lägga ut är ofta lätt och rakt fram på havet går också bra även om det kräver non stop-koncentration för att hålla utkik efter segelbåtar, småbåtar, tankbåtar, folk som simmar, delfiner och annat. 

Sara gjorde en fin och modig insats och stod till rors hela dagen och styrde skutan med bravur. Även tilläggningen vid boj gick bra när vi stannade i eftermiddagens badvik för lunch. 
 

Det blev en heldag på ett i stort sett spegelblankt hav. Tyvärr stördes vi lite av dyningar men när vi väl kom innanför Hvar så avtog även gungandet. Vi såg en flock delfiner i dag igen! De är så fina och graciösa att se även om de var lite på avstånd. 

Stari Grad betyder Den Gamla Staden och är en av Kroatiens många riktigt gamla städer. Trevlig strandpromenad med lite små affärer och marknader. Badstranden är liten men naggande god och besättningen tog för sig av hela utbudet. 

Kvällsmat på restaurang Antika för dem som fortfarande hade aptiten kvar. Den småstukade skepparen stannade på båten för att peta lite yoghurt i magen. 

Läs hela inlägget »

Som vi har längtat efter att se delfiner och nu kom de! Vi såg dem på håll men det var i alla fall en upplevelse. Det är lika fascinerande varje gång. 

Vi har sovit gott i natt i Hvar trots att det är nattklubbarnas mecka i vanliga fall. Bara lite musik och skratt på avstånd och det är ju bara trevligt. 06:30 var vi uppe med tuppen och förberedde dagens träning med god näring :)
 

Tabataträning på ett reningsverk. Det går det med! Tabataträning på ett reningsverk. Det går det med!

Det finns en liten betongplatå uppe på ett reningsverk(!) där vi brukar kunna träna utan att störa någon men med en underbar utsikt över båtarna som ligger ankrade längs strandpromenaden.

Vi var liiiiite för sena för solen lyckades komma ikapp oss och gjorde det snudd på omöjligt att slutföra passet. Väldigt varmt men det är också det som är härligt. Efter träningen tog vi en promenad till stranden för välförtjänt BAD! Ljuvligt att sänka ned en överhettad kropp i klarblått vatten och bara flyta en stund. 
 

Vi har skämt bort oss med denna helt fantastiska frukost! Iskall youghurt, Herbalife-mix, äpple, hallon, mysli och kanel. Kan inte bli bättre. 

Efter proviantering, vattenfyllning och lite städning kom vi äntligen ut på vattnet. Det är så lustigt med segling på detta sättet - att det är så vansinnigt kul att komma fram till ett nytt ställe och sen lika härligt att komma ut på havet igen dagen därpå. Win-win kan man säga. 
 

Det härligaste är nog ändå att bada från båten mitt ute på böljan den blå. Det är inte alltid möjligt eftersom det måste vara ganska stilla. Vi befinner oss långt ute i kustbandet och har Italien nästa utanför så det är oftast lite vågor och vind. I dag var det helt bleke i stort sett och vi njöt för fullt!

Badbryggan som gick sönder i fjol är lagad och fungerar som den skall. Jag är jättenöjd med förbättringarna på båten i år. Första året är det ju alltid lite "barnsjukdomar" men nu är båten som bäst! Ny och fin fortfarande och alla smådetaljer på plats. T ex krokar i hytterna för att hänga kläder och handdukar på. Väldigt smidigt. 

Färden gick till byn Vis på ön Vis i dag. Vi tuffade sakta med motor eftersom den lilla vinden som var kom rakt i näsan. Väldigt få båtar låg inne när vi kom men det fyllde snart på. Ildiko är fantastisk på att laga mat och bjöd oss på två olika soppor till lunch. Otroligt gott. 

Eftermaten "fri hopp och lek" - vissa gick till stranden, andra shoppade och strosade i byns många gränder. Jag hittade en resväska som jag nästan bara *måste* ha men den var allt för dyr... Eller inte... Hmmmm... Vi får se. Vad ÄR det med tjejer och väskor egentligen? Affärsinnehavaren lovade mig 40% rabatt i september, vi håller tummarna för att den finns kvar då.

Mer eller mindre solmosiga samlades vi på båten för gemensam promenad bort till Kut där vi åt på restaurang Val. God mat och promenaden tillbaka var precis vad vi behövde för att skaka ned all mat. Klockan är nästan halv tio på kvällen så det är snart läggedags för den morgonpigga besättningen. 

I morgon laddar vi för långpromenad till diverse fästningar och badstränder som träning i stället för tabata. Sov gott alla därute - vi tänker på er!
 

Läs hela inlägget »
Utsikt från fortet Kastela Spanjola i byn Hvar på ön Hvar. En kanonbild? :) Utsikt från fortet Kastela Spanjola i byn Hvar på ön Hvar. En kanonbild? :)

När luften står helt stilla och solen värmer från klar himmel är det ca 30 grader redan tidigt på förmiddagen. Vi passade på att träna vid halv åtta för att undvika den värsta hettan.

Tre gäster från grannbåten; Frode, Synnöve och Eidun stod redo kl 07:25 så vi tjejer fick skynda oss lite plötsligt. Vi hittade en perfekt plats att träna på - den lilla betongkajen nedanför trädet som står på lilla ön som också heter Zlatan Otok. Dom hade äntligen "betongat" om kajen då det gjorde inte så förfärligt ont i fötterna för oss som tränar barfota. Dessvärre hade dom samtidigt tagit bort trapporna så det gick inte att bada just där.

Kajen låg i skugga när vi startade och trots den långa klättringen i går var vi förvånansvärt pigga i kropp och ben och träningen var väldigt kul! Bra musik och en heeeelt fantastisk vy över Adriaterhavet. Bättre gym kan man inte hitta!

Morgonen blir bara så perfekt när man startar med träning, bad och sedan en härlig frukost. Vid 11 kom vi oss i väg mot Hvar för att få en plats vid gamla kajen. Det är inte plats för många båtar så vi behöver vara inne vid 13-tiden redan. Det gungar en del men båten ligger bra. Den eländiga plankan trillar dock ned hela tiden.

Efter lunch lite fri hopp och lek. Några tog en promenad bort till badet, någon shoppade lite och andra tog det bara lugnt. Till och med skepparen fick sig en liten power-nap :)

Trevlig omväxling till våra mer öde ankringsplatser. Strandpromenaden sjuder av liv och rörelse. Det är lite som Kroatiens Marstrand här och det är ett populärt turistmål. Sara, Ildiko och jag turistar upp till fortet Kastela Spanjola. 

Övriga tog en sol- och baddag borta vid Hula Hula Beach. Mycket sol och fortfarande väldigt o-blåsigt. Prognosen visar fortsatt sol och värme och väldigt lite vind så vi laddar för en ny väldigt varm dag i morgon.

Dagen avrundades med en väldigt god och prisvärd middag på Paradise Garden. Seafood-pasta, grillad tonfisk, grillad bläckfisk, grillad okänd fisk, grillad biff... Fullmåne och ljumma vindar. En smaskig glass och lite shopping på vägen tillbaka till båten fulländade dagen. Lite småprat i sittbrunnen hörs i skrivande stund. Musik och skratt hörs i fjärran och tamparna knakar i dyningarna... 

Minns ni den där känslan man hade som liten dagen före julafton? Så har vi det hela tiden med förväntan på nästa dag. Vi planerar att tuffa ut till ön Vis - vi får se om planen håller eller om vi ombestämmer oss. Först blir det ju träning såklart. Sov gott alla våra fina bloggläsare. //Lotta
 

Läs hela inlägget »
Ljuvliga bad! Ljuvliga bad!

En stilla natt utan en krusning på vattnet. Utan vind kan det vara lite lurigt att ligga på svaj i en vik eftersom båtarna glider runt lite som de vill istället för att ligga snyggt åt samma håll som de gör när det blåser lite. Det ser ju snyggare ut också om alla ligger lika! :) Jag var uppe några gånger mitt i natten och kikade både på stjärnorna och de andra båtarna - magiskt. 

Underbar frukost med massa frukt och bär, sköna bad och trevlig samvaro. Vi tuffar i 2 knop mot Sveta Nedjelja som ligger mitt på sydsidan av ön Hvar. Vi har bokat plats i hamnen och låter färden ta sin tid. Vi stannar och badar mitt ute på vattnet och njuter av 23 gradigt klarblått vatten. 
 

I Sveta Nedjelja ligger en vingård, Zlatan Otok, som drivs av familjen Plenkovic. Zlatan betyder "Guld" på kroatiska och är benämningen på årets första vin som kommer ur pressen. Den lilla hamnen rymmer bara 4-5 båtar och består av ett antal stora betong-"lådor" som sänkts ned på havsbotten och formar en pir. Lådorna utgör även vinkällare till restaurangen.

Parkeringen kräver viss precision men allt gick bra och vi parkerade sisådär en 75 cm från restaurangen. 

Härlig fisksoppa fick vi och goda pannkakor med lokal honing till efterrätt. Vår systerbåt Le Salon kom och sällskapade oss på middagen med Frode Borge m familj ombord. Trevligt!

En annan fantastisk begivenhet på detta stället är de höga bergen och de fina vandringslederna. Självklart ville vi nå toppen så vi rustade oss för vandring på eftermiddagen. Ryggsäckar med massor med vatten och "Hydrate" som är en sportig vätskeersättning. Med några proteinbars, plåster och ett glatt humör började vi stigningen.
 

Klockstapeln i grottan med en fantastisk utsikt! Klockstapeln i grottan med en fantastisk utsikt!

Den första etappen går upp till grottan som är resterna av ett gammalt kloster. Ca 250 höjdmeter och 3 km att gå men det är brant och vi pustar lite i värmen. 30 grader varmt och ingen vind gör att det går åt en del vätska.

Vi är några i gänget som inte har fått nog av uppförsbackar så vi fortsätter vandringen ända upp till "Korset" som står på 626 meter över havet. 

Hela vandringen upp och ned igen tar oss knappa fem timmar och det är trötta ben som kliver ombord på båten igen någon timma före middagen. 

Klicka på bilderna nedan för en större version.

I morgon är det träning igen - vi får se hur många tappra som klarar att kravla sig ur kojen. Ytterligare en ljuvlig dag till ända!

Läs hela inlägget »

Vi började dagen med ett härligt Tabata-pass såklart! Härligare "gym" får man leta efter och när solen kom över krönet så blev det väääldigt varmt. Ildiko simmade tillbaka till båten och vi andra tog jollen. Ganska cool att åka gummijolle till träningen :)

Efter "second breakfast" med yoghurt, bär, frukt och kaffe från nya Fioruccin satte vi kurs mot Plenkevic Island och Zori Bay. Redan då gladdes vi åt att få äta Chokladfondant på kvällen. 

Vinden dog ut totalt när vi kommit utanför Milnaporten så vi tuffade sakta och lugnt för motor. Fram på dagen kom middagsbrisen och vi kunde sätta fulla segel. 

El Tabasco är en 56 fots Bavaria och seglar toppenfint. Så välbalanserad att man inte ens behöver hålla i ratten alltid. Vi njuter av stillheten som infinner sig när motorn tystnar. Eftersom vi vill köra kaffemaskinen tar det en stund innan generatorn också tystnar men sen hörs bara frasandet från vattnet när vi glider fram. 

Vi gör ett perfekt slag och går söderut mot nattviken. På vägen träffade vi på n havs-sköldpadda som sävligt paddlade sig fram. Fantastiskt!

Väl framme i kristallblått vatten ankrar vi ett par gånger innan vi sitter för storm. Skepparen på denna båten ankrar ju alltid "i en anann kommun" :) Men skrattar bäst som skrattar sist - den gången det blåser upp ligger vi som en pir mitt bland alla andra som bara guppar runt. Extrautrustad med 100 meter kätting ligger El Tabasco säkert i alla väder. Nu är prognosen 4 m/s så det kanske hade klarat sig just denna gången men man vet ju aldrig.
 

Kvällen spenderade vi på Restaurant Zori med lätt huvudrätt och väldigt smaskig choklad-fondant till efterrätt. Det är en chokladsufflé där het choklad rinner ut när man delar den. Åh, så gott! Det bästa var att alla suffléerna gick sönder så vi fick dem gratis. BRA restaurant det där. 

Jolleresan tillbaka gick utan problem. Vi hissade upp våra kjolar och satte oss på en genomvåt jolle utan att förstöra våra fina klänningar. Mycket uppskattat av åskådarna... Tillbaka på båten är några jättetrötta och några jättepigga. Tur att alla kan göra lite som dom vill. Själv hör jag i dag till de trötta så nu blir den en god bok i kojen. I morgon skall vi bestiga berg! 
 

Läs hela inlägget »
Härlig buffe uppdukad med tzatziki, mozzarella, tomater, melon, skinka, pasta, olivolja... och massa annat gott! Härlig buffe uppdukad med tzatziki, mozzarella, tomater, melon, skinka, pasta, olivolja... och massa annat gott!

Marie, Sara, Ylva, Lollo, Camilla och Ildiko har mönstrat på El Tabasco. Vi började med tidig lunch på en närliggande restaurang och åt omelett med extra allt. Väldigt gott när det blivit supertidig frukost för de allra flesta av oss. Runt bordet kunde vi planera matinköp och vi skickade en delegation till marinans egen lilla affär. 

Det gick faktiskt att hitta det mesta där men några tappra tog ändå en extra vända till Lidl för att bunkra det sista. Vi fick t ex inte tag på Mozzarella-ost på första affären och det är ju verkligen ett måste! 

Vid fyratiden var allt avklarat, båten clearad och vi kunde komma iväg. El Tabasco har fått flera förbättringar i vinter - bl a två små livflottar istället för en stor, en stege på utsidan akterspegeln så man kan komma upp utan att fälla ned badplattformen och krokar + USB-uttag i alla hytter! Lysande.

Bobovisce Bay på Brac Bobovisce Bay på Brac

Vid femtiden var vi framme vid Bobovisce. En fantastisk vik på västsidan av Brac i närheten av Milna. Här finns bojar utlagda och vi kom på plats utan mankemang. Inte så många andra båtar men några droppade in under kvällen.

Vårt största(???) bekymmer var att vi inte hade diskmedel till diskmaskinen så vi tog lille jollen in till land och handlade i byns lilla affär. Dom verkligen älskar rengöringsmedel i denna byn för det är den enda man kan handla. Säkert 50 olika artiklar, en av varje men det räckte ju för oss! 

Kvällen blev tidig för många hade ju som sagt varit uppe väldigt tidigt. Vi andra packar upp lite smått, kopplar in wi-fi, bloggar, äter lite nötter och njuter av sommarkvällen. Vinden mojnar allt eftersom solen sjunker och prognosen för morgondagen ser bra ut. 

loading...
Läs hela inlägget »
Ringmuren runt gamla stan i Split Ringmuren runt gamla stan i Split

Denna lördag vaknade vi med stor sol från klarblå himmel. Solvarma jordgubbar till frukost och rapporter om kallt och regn hemifrån.

Marie och jag kom redan i förrgår och har gjort stan. Eftersom bagaget var försenat så fick vi shoppa lite extra ifall väskan inte skulle komma till rätta. Det visade sig att väskan var kvar i Göteborg men den kom i går kväll via Munchen. Jubel och lycka! I fräscha kläder åt vi på nya favorit restaurangen No Stress. Maten här i Kroatien är väldigt god i sin enkelhet och vi firade allt bra som hänt med en glass. 
 

Solvarma jordgubbar på Cookies&Cream-yoghurt är en ljuvlig start på dagen Solvarma jordgubbar på Cookies&Cream-yoghurt är en ljuvlig start på dagen

I dag väntar vi resten av besättningen som kommer med flyg från det kalla nord. Den söta innergården och det finfina boendet hos "Vito Corleone" till trots längtar vi ut på havet nu. Vi har bokat Early Check In och hoppas att vi efter snabb bunkring skall kunna kasta loss runt tretiden i eftermiddag. 

Denna första veckan är en Friends Cruise med härliga vänner.

Hoppas att du vill följa oss på vårt äventyr och se alla de fantastiska platserna vi kommer att besöka. Nu är det hög tid att samla alla pinaler för vidare transport till Marina Kastela där resten av gänget snart anländer. 

Klicka på en av bilderna nedan för att se dem i större format i ett bildspel. 
~*~

LadySkipper

Läs hela inlägget »
Tidig morgon 2014, vi lämnar hamnen tidigt för att lämna av en av våra gäster som skall med ett flyg. Tidig morgon 2014, vi lämnar hamnen tidigt för att lämna av en av våra gäster som skall med ett flyg.

Den 30 maj startar seglingssäsongen och vi kommer att blogga varje dag från våra resor. Du kan följa våra äventyr, se bilder och läsa om alla intressanta platser som vi besöker.

Du får en inblick i livet ombord och lär känna några av våra återkommande gäster. 

Du kan kommentera, fråga och prata med oss i kommentarsfältet till varje inlägg och vi skall försöka svara så gott vi kan. Lägg till denna sidan i ditt RSS-flöde eller sätt ett bokmärke här så du inte glömmer att läsa rese-bloggen.

Några inlägg kommer inför resan för att illustrera lite av förberedelserna. Hoppas att du som inte kan komma med oss i verkligheten just nu har glädje av att följa med på ett härligt äventyr via din dator eller mobiltelefon.

Du som har bokat en resa kan följa med här och låta dig frestas och längta efter just DIN vecka ombord. När du kommer hem från ditt äventyr kan du gå tillbaka här och se vilka platser det var som vi besökte.

Dela enkelt intressanta blogginlägg på din Facebook genom att klicka på den lilla ikonen uppe till höger på varje inlägg. 

Hjärtligt välkommen ut på Äventyr!
Lotta
 

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter

-