Telefoner kan inte simma - trots simkort

Sara till rors på More Magic! Sara till rors på More Magic!

Att lämna «Zlatan» utan att ha varit i grottorna är ju lite märkligt men så har det aldrig varit så här varmt någon gång då vi varit här. Redan vid 07 var det nästan 30 grader varmt och vindstilla, så vi försmäktade nästan. Det är inte utan att jag längtar efter El Tabasco och air condition! Vi köpte bröd i lilla butiken och åt frukost innan det var dags för avfärd. Vi hade några båtar framför oss så vi fick vänta på vår «slot» för att få komma iväg. 

Sara övningskör denna vecka och lade ut från den lilla hamnen med mod och framgång. Det ser ju alltid ut att vara så väldigt nära till stenarna i kanten men det är som det skall vara! Väl på väg hakade vi på Le Salon (Frodes båt) norrut mot Hvar för att tanka diesel. Finessen med att tanka redan på onsdagen är att det under högsäsong kan vara timslånga köer för att fylla tanken på fredagen närmare marinan. 

I Hvar ser man inte ens tankningsstället och det är nästan bara taxibåtarna som tankar där. Tyvärr hade de slut på diesel just när vi kom så vi fick ligga och vänta lite - men inget ont som inte har något gott med sig; vi fick glass! Vi fyllde båda båtarna plus extradunken som vi toppar med när vi kommer in på fredag. 

Vi släppte av vårt par i Hvar och instruerade hur de skulle hitta oss medelst taxibåt och promenad över ön senare på dagen. 

Skönt att komma iväg igen och vi tog ett par sköna bad på vägen ut till Zori Bay, som vi kallar viken på utsidan Palmizana. Ljuvligt ankringsställe med turkost vatten. Vi lade oss med tamp i land och det blev som en egen pool bakom båten. Njutning. 
 

Lounge Bar i solnedgång med fina vänner och en smaskig (alkoholfri) jordgubbsdrink. Vilken tillvaro! Lounge Bar i solnedgång med fina vänner och en smaskig (alkoholfri) jordgubbsdrink. Vilken tillvaro!

Det blev lite olika aktiviteter på kvällen där några gick till Zori och åt middag medan vi fyra som var kvar på vår båt tog en promenad och drack lemonad. Nåja, det var kanske inte alla som bara drack lemonad men den var nog klart godast i alla fall. På vägen tillbaka stannade vi på Lounge Bar - ett väldigt häftigt ställe som är byggt med trädgrenar som inredning och där det finns kojor i träden, stora fluffiga kuddar och väldigt fina små bort och stolar överallt. Vi hade ju gått säkert en (1 :) ) kilometer så vi tyckte vi var värda att stanna även här. 

Det började mörkna så smått och jollen låg precis akter om stora båten en bra bit ut i viken. Vi hade gått längs kanten och man kan väl säga att det är milsvid skillnad på Bohusläns släta klippor och dessa sylvassa kalkstensklippor som finns här. Det är helt ok att gå på om man har skor och går försiktigt i dagsljus så när mörkret började falla gjorde jag en snabb utflykt tillbaka längs klippkanten, rodde ut till stor-båten, hängde på utombordaren och rejsade i säkert två knop tillbaka till Baren där de andra hade fixat goda drinkar. 

Efter det arrangemanget hade vi inte bråttom längre och kunde njuta av den tropiska natten med stora jordgubbsdrinkar! Sockerhalten var ganska hög men det är ju ändå semester tänkte jag… Dessutom blev jag bjuden eftersom de andra tyckte att det var god service att få åka båt hem i natten istället för att balansera på klipporna. Det stället har en väldigt stor romanspotential och när konversationen tystnade runt bordet någon gång tror jag vi alla fyra fantiserade lite på var sitt håll. Härlig stämning!

På väg tillbaka råkade Saras telefon rymma och tog ett dopp under bryggan. Tänk vad beroende man är av sin telefon numera… En av herrarna kastade sig utan fruktan ned i det halvmeterdjupa 27-gradiga vattnet och fiskade upp den igen. Tyvärr var den bortom räddning och Sara får lite extraarbete för att ordna en ny när vi kommer hem. 

Väl tillbaka på båten vid 23-tiden började vi fundera på det faktum att vi bara var fyra personer ombord i stället för sex. Vårt medseglande par hade inte hört av sig på hela dagen och vi undrade lite i vårt stilla sinne hur de skulle hitta oss när vi låg mitt ute i en stor vik med säkert hundra andra båtar och det är sammets-svart natt. Till slut fick vi kontakt och herrarna ombord var inte sena att få köra lite jolle igen och hämtade upp herrskapet inne vid land. 

All well that ends well. «Familjen» samlad ombord igen och ron sänker sig över en stjärnbelyst spegelblank vik. Vi ser fram emot ett tidigt morgondopp!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-