En dag i fenderns tecken

Skipper & Co-skipper on duty... Skipper & Co-skipper on duty...

Eftersom det var mulet och några droppar regn i luften tog vi en timmas sovmorgon och tränade på "Zlatan Otok"-kajen vid åttatiden. Lätt att träna i normal temperatur, istället för 35 grader varmt, och vi körde på rejält.

Som vanligt smakar frukosten bra efter passet och vi synkar med båtgrannen om att lämna vid 10-tiden. Vi låg innerst så det var ju lite viktigt att de flyttade på sig. 

Frånläggningen är nästan lika 'intressant' som att komma in bakom piren eftersom det är gott om sten och väldigt smalt utlopp. Dessutom låg det en motorbåt lite i vägen precis där piren tog slut så vi var tvugna att runda även den. 

Det roliga med frånläggningen var; att när båten utanför oss, med fyra tyska herrar, skulle gå så tittade motorbåts-besättningen upp och återgick sedan till sin frukost medans tysk-båten snirklade sig ut. 5 minuter senare var det vår tur. Tror ni att motorbåtsgänget satt lugnt med sin frukost? Nä, upp och hoppa med var sin fender för att skydda sin båt när vi kom och skulle runda dem. Suck... Nåja, vi vinkade glatt och rundade med perfekt marginal och vår No Stress-filosofi fungerade än en gång. 

Slutsatsen skulle jag tro är att det är lättare att få respekt från andra båtar om man bara har badbyxor på sig - jag skall prova det nästa gång! :o)
 

Pia till rors! Pia till rors!

Vi motorade upp genom Hvar Kanalski eftersom det var bleke men vid rundningen ut i Bracski Kanalski så började det blåsa ganska friskt. För fulla segel tog vi fin fart och seglade några timmar ned till Stari Grad. 

Strax utanför inseglingen dog vinden igen men just när vi fått ned alla segel och startat motorn blåste det upp igen! Hopplösa väder... Nåja, vi hade så kort bit kvar att vi körde motor in till tilläggningen. 

Vi börjar bli bra på att lägga till i hård sidvind men "trixet" när man lägger till hänger på att killarna på land vet vad dom skall göra. Om dom snabbt som attan får fast lovarts aktertamp så kan man köra med motorn upp mot vinden och lätt som en plätt (och utan stress) lägga på förtampen och sträcka upp den. Detta hade dom ju tyvärr inte koll på så vi fick köra plan B som är att lägga sig ned mot en redan ankrad båt och ta det därifrån när lovartstampen väl är på. 

Det var inte många sekunder efter att vi fått alla tampar på plats innan den bamse-katamaran skulle lägga sig i sin tur lovart om oss i hårda sidvinden. Dom hade varken plan A eller B så vi blev lätt mosade. Återigen kom fendrarna i fokus eftersom de hade fendrat av för att ligga bredvid en stenafärja eller nåt. När vi försökte sänka deras fendrar fick vi först nysta upp sisådär en 20 cm makramé. 

Efter mycket om och men och med en del publik som samlats på kajen fick även de ordning på sig och vi kunde alla stänga av våra motorer. Det braiga nu är ju att katamaranen ligger som skydd för både väder, vind och ytterligare konstiga tilläggningar. Det är ett stort nöje (när man själv är väl förankrad) att se andra komma in och man lär sig faktiskt ett och annat även på andras misstag.
 

Vi var superhungriga och kastade oss i land in på första bästa italienar-restaurang för sen lunch. Vi tar middagen i båten i dag istället. Alexandra och jag skuttade runt hela byn i jakt på vykort, frimärken och sedan en postlåda. Mysigt att sitta på café och skriva vykort, the old style. 

Precis vid cafét låg en liten båt i stort behov av kärlek och vi började direkt fantisera om att ta den hem till Sverige, göra den riktigt fin och ha den utanför sjöboden i Kungshamn. Den hade passat perfekt för små mysiga utflykter till Stenskär eller en glassrunda till Bohus Malmön eller Smögen. Otroligt charmig liten båt. Vi forskade i saken och hittade en man som kände ägaren och som kunde berätta att den inte var till salu. Nästa drag från oss är att lämna ett visitkort med ett litet meddelande på och kanske rent av ett bud! 

Vi låg ned på kajen för att försöka utröna om båten hade en köl men vi kunde konstatera att det kanske var därför det var en hel musselodling på rodret... Den är lite svår att segla utan köl troligen men det KAN ju vara så att den har centerbord. Annars hade den allt; badbrygga, belysning i spridarna, ankarspel fram och förberett för soltak.

Lilla MOSKITO får väl stanna här denna gången men vi får väl se...

Kvällen avrundades med Pia & Jörgens fantastiska risotto! Skönt att äta ombord så kan man gå och lägga sig direkt efter maten :) Vi försöker hålla oss vakna åtminstone tills det blir mörkt. I morgon går vi upp med tuppen och hoppas att prognosen stämmer att den hårda vinden skall lägga sig frampå småtimmarna och ge plats för ett nytt högtryck.

Sov gott.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-